Här en liten sneakpeak på två kommande illisar i butiken. Fler skisser finns i skissblocket och huvudet, så det kommer fler i samma serie. Synonymt med alla är berget, linjerna och husen. Jag har inspirerats av sådana här mallorcanska keramikplattorna när jag ritade dem, fast med japansk/funkis/isatwist. Typ. Ni vet de som man, åtminstone förr i tiden, köpte med sig hem från Mallis.
Men jag har kört fast – vad ska motiven heta? Mallorcanska bynamn? Bergnamn? Måste vara något man kan bygga vidare på. Och jag vet ju att ni alltid brukar bidra med så bra förslag, så jag tar tacksamt emot några! Den som ger bästa tipset får ett av de nya motiven i 30×30 cm. Om han/hon vill,förstås!
Tidigare i veckan berättade jag ju om filosofen Theos nya funderingar om livet. Efter att ha avverkat det om Blommor och Bin (så gott som) halkade vi in på – döden. Pust stånk frust. Vad ska man säga? Man vill helst inte dra någon vals samtidigt som man inte vill att han ska gå och fundera över döden hela dagarna. Och som icke troende har man ju ingen egen övertygelse om vad som händer efter döden, så jag drog fram den där om himlen, att man kommer till en värld av fluffiga sockervaddsliknande moln.
- När man är gammal då dör man.
- Ja, när man levt sitt hela låånga liv, då dör man. Och så flyger man upp till himlen.
- Ska ni dö mamma och pappa?
- Hm.. joo, vi ska dö en dag, men det är läänge länge länge kvar tills dess.
Lång tystnad.
– Men. It får ni det. Då blir jag ju.. alldeles ensam! Ska ni lämna mig?
Stora tårar väller upp i hans ögon.
– Men älskling, det är ju jättelänge kvar. Vi ska få grått hår, rynkig hy först. Vi ska bli jätte-jätte-gamla!
- Men om jag ropar till er, riktigt högt så här ”mammmaaa och pappaaaa”, då kanske ni kan hoppa ner från himlen igen?
– Nja, det går inte, men vi kommer nog att höra dig fast vi kan nog inte svara!
- Sitter ni fast på molnen?
– Ja det kan man säga..
– Jag fick en idé! Om ni tar med er en klippare (sax) då kan ni bara klippa sönder molnen så här swish swosh. Och så hoppar ni ner till mig igen!
– Nja, det går inte riktigt. Men du behöver inte oroa dig mer över det. Det är jätte-jätte-långt kvar tills dess.
Och igår hade vi besök av fina mormors mor och far Tora och Åke. Theo tystnar när dom kommer, stirrar en lång stund och säger sen
– Vet ni? När man får grått och gammalt hår, då dör man!
Oh my God!
Haha, den här stora muffinsformen från Beerd Van Stokkum är ju bara så himla kul. Plasten är okrossbar och giftfri, jag skulle gärna använda den som blomkruka ute, eller som fågelbad på vår altan. Tjolahopp!
Theo har börjat fundera en hel del sista tiden. Över värdsliga saker, småsaker, kärlekssaker, känslor. Över allting egentligen. Som när han här om kvällen frågade David om vi skulle älska honom lika mycket om han inte var snäll. Eller som imorse;
- Men mamma, har ni gjort mig?
- Ja det kan man säga…
- Byggt menar du? Men har ni byggt mig?
- Mmm..
- Vaddå, som klossar eller?
- Nej inte riktigt, men du kommer ju från oss.
- Hur då kommer? Vad då?
- Ja men du är ju halva mamma och halva pappa..
- Men hur då mamma?
Hjäp Hjälp Hjälp. Jag trodde det skulle dröja minst fem år, eller helst femton, innan denna diskussion kom upp.
- Skojar du med mig? Int har ni gjort mig. Nu skojar du med mig. Busmamma.
- ..(pustar ut)
Skickade just ut ett nyhetsbrev för mars. Där berättade jag att alla beställningar på grafiska tryck som kommer in mellan 10-14 mars får en liten vårpresent av detta nya motiv i 15×15 cm och grön ;-)
Idag fyller världens bästa make trettioett. Men det finns faktiskt anledning att fira även mig idag! Jag har nämligen fått en tårta av självaste Maud Olofsson! ”Oj oj!” sa jag och fortsatte ”….han är ju faktiskt lite lik min man, och han fyller ju år idag”. ”Vad bra!” sa Maud, ”…då slipper du baka någon tårta!”. Hm. Jag väljer nu alltid de rätta orden.
Så varför denna tårta? Jo jag har idag fått en utmärkelse för framgångsrikt och kreativt företagande av Centerpartiet. Blev fotad tillsammans med Maud och Lindbäcks bygg som också var pristagare. Och dagen till ära har jag världens bredaste utväxt och en stor röd prick på näsan (ja, det var journalister där så den lär säkert finnas med i lokalblaskan imorgon). Utanför satt min största supporter – mamma – och väntade med en fin blomma. Fast den var lite knövlig eftersom hon hade halkat med den utanför (man kan förstå att vi är släkt).
Jag är så supertacksam stolt och – förvånad över att bli uppmärksammad bara för att jag gör det jag gillar allra mest. Idag blev helt enkelt en riktigt plusdag!
Maken, nej jag menar, tårtan.
Idag var det tänkt att golvet i badrummet skulle läggas klart. Men det visade sig efter att halva golvet var på plats, att klinkerplattorna var av tre olika kvalitéer och skilde sig en del i storlek. Någon på Konradssons hade packat fel, eller snarare – försökt göra sig av med någon äldre årgång klinker. Nu hoppas vi bara att den händige klinkerläggaren lyckas pussla ihop resten av golvet med nya plattor, att leveransen når oss snabbt och att vi inte behöver hyra någon bilmaskin igen. Stånk.
Och sen badkaret. Vi hämtade ju det fina inbyggnadsbadkaret idag med bärhjälp från min pappa. Han var lite skeptisk till storleken på badet. Det ser ju faktiskt ut som en liten fis. Kommer jag rent av att fastna under mitt första skumbad, måntro? Det återstår att se. Men inte till helgen, tyvärr. Inget vinglas på badkarskanten, ingen invigning what so ever. Skit skit skit.
Nu är det nära. Imorgon lägger klinkermästaren golvet och det finns en chans att vi kan ha inflyttningsfest redan nästa helg. Och vi står redo. Ja, jag har väl stått redo ett bra tag nu. Har laddat med badlakan, fyndiga verktygslådor för (ej så värdefulla) smycken, burkar, vaser, lyktor och pryttlar som står uppradade efter en vägg i sovrummet (och kommer säkert orsaka ännu en stukad tå snart). David gav mig ju bubbelskum och badbomber i rosa på alla hjärtans-dag så de skulle matcha badhanddukarna. Han känner mig väl.
Jäklar vad det ska bli skönt bli med toa på övervåningen igen. Livet är inte lätt med så långt till toan för en fyraåring som vaknar pinknödig mitt i nätterna.
Några av alla prylar som väntar på att få göra storartad entré.
Det är inte ofta jag har tävlingar här på bloggen, men nu har Spira Inredning sponsrat med 2 fina vinster som innehåller 2 handdukar och 2 trasor av ”mitt” vårmönster Trädgård värde ca 240:-/paket. Du har till och med den 10 mars på dig att tävla och för att delta ska du svara på frågorna nedan i kommentarsfältet. Kom ihåg att lämna din epost-adress (den blir osynlig för alla andra än mig). Först dras tio kommentarer slumpvis, sedan väljer jag ut två vinnare av dem!
Tack för alla era inlägg! Vinnare blev Kristin och Camilla! Grattis!
En enormt knäpp grej jag har är att jag stör mig på ljud. Med ljud menar jag smackningar. Jag mår riktigt illa när jag hör någon smacka när den äter. Eller när det smackas på en romantisk film under en kyss. Huha. Eller när någon på radio smackar i andpauserna. ”Det blir soligt i Götaland, smack, molning i norr, smack”. Det är oundvikligt, precis som om jag hade en stor tratt mot mitt öra som riktas mot dessa ljud. Och nu ska ni få höra det värsta av allt; Theo – som ofta delar min huvudkudde, har börjat smacka när han sover. Han smackar högt och ljudligt, slickar sig om munnen, smackar lite till. I en evighet, känns det som. Skit alltså. Tänk tänk tänk om han hade snarkat istället? Det hade varit ljuvligt.
