www.isa.nu/blog

isa, formgivare
Gå till webbshoppen

När man har sina moments

Ibland kommer jag i mina riktigt kreativa perioder. Då gäller det att bara mata på så länge inspirationen flöder. Jag kan ibland sitta och jobba, med hjälp av lite kaffe och choklad, långt in på småtimmarna när hela huset är mörkt och tyst. Nästa dag är jag helt huvudvärkig och urlakad men glad att jag tog tillfället i akt. Undra om alla vi frilansare är likadan?

Och varför är det så? Att man i vissa stunder hittar en genväg till den högre hjärnhalvan? Jag har kommit till slutsatsen att det inte finns något facit. Att det ett resultat av allt möjligt från att ha läst en bra bok, lyssnat på bra musik, sovit en god natt sömn. Fast ibland kan det rent av vara brist på sömn som sätter igång det hela. Och ibland när jag har många tunga jobb på bordet så händer det liksom ingenting på skärmen eller pappret framför mig, fast jag halvt lyssnat ihjäl mig på John Mayer och streckläst inredningstidningar. Frustrerande.

Här kommer lite nyheter i butiken, lite remakovers, nya färgkombos och helt nya posters. Snart kommer ett par nya kuddfodral också. Allt skapat under dessa guldstunder.

mrsapple_Rosa
Här har ni Mrs Äpple

product_thumb-1
Och hennes man, Mr Päron.

product_thumb-2
You make me happy when skies are gray.

hero_rosa
Även jag influerad av batmantrenden med nya Hero

product_thumb-3
En liten Pingvin

apple14_gul
Och en ny variant av Apple.

Hösten kom

bild141003
Så här ser våra helger ut mest nu för tiden. Nu när vi bor hemma på veckorna så har jag bannlyst jobbet från stugan. Jag har ju haft så svårt för det där med att inte jämt vara tillgänglig. Även om jag ju älskar mitt jobb så behöver jag vara ledig ibland, det har jag känt extra mycket i sommar då jag jobbat extremt mycket. På stugan är nu jobbet bannlyst och det känns så skönt att kunna vara tillgänglig för barnen till 100%.

bild141000

Ja men kolla det här! Min illustration ”min värld” har ju blivit ekologisk textil. I vår kommer också barnkläder i samma mönster. Kika in hos jny.se. Superjättekul ju!

bild141004
Utebelysning har visat sig vara livsviktigt på stugan. Speciellt om man är rädd för råttor med huggtänder som jag. Eller björnar. Och rävar med skabb. Fast bara en liten mal kan vara skräckinjagande faktiskt.

bild141002
Han är lång nu. Inte kanske riktigt så lång som han verkar här. Men en meter över marken.

bild141001
You make me happy when skies are grey. Ja get stämmer ju, så förbenat bra.

bild141005
På väg att fiska på Jävrebyns fiskecamping. Barnen i extas. Tre feta laxar drog vi upp, och vi hade hoppats detta skulle göra fisken lite mer begärlig för vår yngsta son när vi sedan grillade en laxsida. Men nej. Jätteäcklig, tyckte han. För er som inte vet så är detta alltså en fiskecamping med odlad fisk som man får betala för. Våra grannar har bevittnat ett sällskap med en tant som fiskat här en vinter och mallskikit sig hes över alla fiskar hon drog upp, för att sen nog lär ha varit tvungen att pantsätta bilen för att betala för alltihop.

 bild141007
Fantastiska bokomslag från min mormors bokhylla. Nu har hon sålt grannhuset och vi tömmer och tömmer med visst vemod. 

bild141006
Maken bjuder på trerätters. Inte illa.

vckanskampp

Till sist Veckans klipp i butiken. Måst ju göra lite reklam också.

Read the rest of this entry »

En värld som är min och din.

Idag vaknade jag, liksom många andra, upp med en stor klump i magen. Jag har aldrig varit särskilt politiskt engagerad eller intresserad. Men jag vet att världen inte är svart eller vit, den har fantastiskt många vackra nyanser. Min röst skulle aldrig någonsin falla på ett parti som stänger människor ute. Men vi är trots allt 87% som tror och vet att alla människor är lika värda. Det är viktigt att komma ihåg en sån här dag.

bushus_14_bild

Snygga hemmamiljöer

Här ser ni barnmotivet Parvel som är uppdaterad i nya färger och med nya Isaformfamiljen. Bilden är tagen av duktiga Tippbritta och som tack får hon ett litet presentkort. Jag letar alltid efter nya inspirerande bilder. Om någon känner sig manad – fota tomma ramar i ert hem och maila mig. Har jag användning av bilden eller bilderna så får ni också ett presentkort i butiken!

parvel_Bild14

Veckans klipp

Likt Galne Gunnar slår jag till med ännu ett ”veckans klipp”. Jag har ju för bövelen inte visat mina nya brickor här. En av dem, Konfetti, är dessutom nu på kampanj! Kolla här >>

veckansklipp

Eddie

Jag fick plötsligt dåligt samvete. Det var när jag gick in här tillsammans med theo och läste om honom från hans treårstid som jag än en gång påmindes om att jag inte skrivit om Eddies utvecklingsfaser lika bra. Knappt alls. Och det är inte för att det inte finns lika mycket roligt att berätta om honom. Det är tiden som inte räcker till. Det är som om livet går på en ännu högre växel nu.

Så Eddie, här kommer en liten lägesrapport som du kan – om du vill – läsa om sen.

eddiemedgluggen2
Ja. Så var han tre och ett halvt år. Och lång har han blivit. Fjorton kilo tung, över metern lång och världens sötaste glugg mellan framtänderna.

Han är en handlingskraftig kille. Extremt viljestark. Vi brukar kalla honom kungen, eller chefen. För han tror nog att det är han som bestämmer här hemma. Det är liksom ingen idé att bestämma vad han ska ha för kläder, eller på vilken stol han ska sitta. Och han går inte att lura. Theo lurade vi med att det kunde växa maskar i öronen om man aldrig tvättar håret. Eddie han bara fnyser och säger ”jag tror dig inte”. Så istället mutar vi honom med chips varje gång. Mutor är en grymt bra uppfostringsteknik.

Eddie frågar inte gärna först. Han gör små busstreck hela tiden. Han är väldigt intresserad av pengar just nu och igår hittade vi pappans alla kreditkort i Eddies kalsonger. Han GÖR. Varför ska man fråga först? Kommer ut från badrummet med ett helt tatueringsark över magen och är skitnöjd. På stugan i sommar har vi helt plötsligt sett honom, med badbyxor och puffar på och en jättekrokodil under armen, på väg ner för ett morgondopp.

Theo är hans stora idol och dom har jättekul tillsammans, men bråkar minst sju gånger om dagen. Eddie, som fortfarande vill ha blöja när han gör nummer två, har för vana att bajsa i brorsans rum. Han vill inte bajsa någon annanstans. ”Haha, kolla då, nu bajsar jag i ditt rum Theo”, ropar han och smäller igen dörren varav Theo vrålar och skriker och gör allt för att bända upp dörren. Bröder. Någon gång sa jag åt dem att det är så tråkigt att dom bråkar hela tiden varefter Theo säger ”man vaddå mamma. Brorsor bråkar. Det är HELT NORMALT”.

hangmattan14

I sommar har han lärt sig kissa utomhus. Vi har ju bott på stugan hela sommaren och friheten vid havet och skogen har passat honom perfekt. Men han kissar precis överallt. Kan bara öppna altandörren och kissa därifrån. Snurrar gärna samtidigt dessutom. Vi var på Western Farm i somras och stod i kö för att hoppa i hö. När det var Eddies tur så ser jag hur han tar av sig byxorna för att kissa i höet. Jag skriker, som besatt, slänger mig i höhavet och simmar fram till honom. Jag hann.

Eddie använder gärna ord just nu som fantastiskt, tjusigt, vackert och fränt. Han laddade länge innan han började prata ordentligt. Och nu pratar han. Nästan så man ibland funderar på att hämta hörselkåporna i garaget. Han undrar om allt. Varför är solen gul? Varför är himlen blå? Varför har du så stora skinkor? Den sista frågan skrek han åt en tant när vi var ute och gick. Med skinkor menar han bröst. Och jag dog litegrann.

Tyvärr är han fortfarande en mungrävare. Detta underliga beteende verkar aldrig gå över. Nu när vi kan fråga varför han gör det så berättar han att ”han älskar dä, och det är så musigt”. Jahapp. Ibland står han liksom med handen i grävposition och väntar på oss. Det är en trygghetsgrej han har. Han är i överlag väldigt närhetsberoende. Kommer varje natt och sover nära nära, vill gärna man ska hålla om honom som i en kuvös. Det är mysigt, och även om det känns lite jobbigt ibland så tänker jag hur kort den här perioden faktiskt är.

Men det här med att känna sig trygg borta från mamma och pappa har varit och är svårt. Fortfarande är varje avsked en kamp när vi lämnar honom på förskolan. Som om jag ska kasta honom utför ett stup. Tårar, panik i blicken och ett ”Lämna mig inte”. Det här är så ångestladdat och jag fulgråter själv nästan varje dag när jag lämnat honom där. Det går över fort hälsar hans snälla fröknar, men någonstans inom mig känns det så fel att lämna honom när han är så ledsen. Vi hoppas detta ska laga till sig så småningom, även om det ibland känns hopplöst. I morse försökte han faktiskt lura mig att han var sjuk för att få stanna hemma ”jag har nog feber och så hostar ja hela tiden”. Sånt trodde jag man började med först när man var tolv.

En liten rapport till och om dig Eddie. Du är underbar och fantastisk på alla sätt och vis och förgyller våra liv med så mycket glädje. Puss /mamma.

Här avslutningsvis en lyckodans när Eddie snodde brorsans ipad och spelade in sig i smyg.

Återförsäljare

Nu är nästa års Familjekalender i tryck och jag söker som vanligt efter nya återförsäljare av den. Kontakta mig om du skulle ha lust att sälja den!

famkal15_1

www.isa.nu/blog is proudly powered by WordPress
Entries (RSS) and Comments (RSS).