www.isa.nu/blog

isa, formgivare
Gå till webbshoppen

Arkiv för 2005

En sammanfattning av 2005

Årets skiva: Oj det var en svår rackare. Leela James ”A change is gonna come” föll mig i smaken. Likaså John Legends ”Get lifted” och ”Laleh” (årets kanske mest varierande skiva). Sen upptäckte jag ju ”Jamie Cullum” och alla hans underbara skivor. Det tackar jag för.

Årets bok: Måste vara ”mammapraktikan” som beskriver alla krämpor och faser under en graviditet. Har använts flitigt av ett kontrollfreak som jag. Är just nu på kapitlet om förlossningen.


Årets film: Ja man har ju sett en del under året. ”Masjävlar” gillade jag skarpt. Men ”Eternal Sunshine of the Spotless Mind” tar nog priset. Har aldrig sett någon som passar i blått hår tidigare (sorry tesa).

Årets låt: ”Never be afraid again” med Christian Walz. Mest för att den väcker så många känslor i mig.

Årets resa: En trip till London med jobbet i våras. Trots att jag var i den hiskeligaste illamåendeperioden. Bäst av allt var besöket på jazzclubben med den där fenomenala 60+ souldrottningen med jättehonkers och den mest gudomliga rösten. Varför kommer jag inte ihåg vad hon heter?

Årets hurra Till min syster och hennes man som smög iväg till Barcelona och gifte sig i somras. Lockade håret på henne tidigt den morgonen. Resultatet blev fruktansvärt, som tur var såg hon aldrg baksidan på spektaklet.

Årets slit: Tro mig. En gravidmage kan vara grymt charmig. Men i nionde månaden är det inte charmigt längre.

Årets plagg: Mammabyxorna. Tror aldrig jag kommer kunna lägga dom åt sidan. Att dra byxorna ändå upp till armhålorna är grymt underskattat.

Årets köp: Barnvagnen (för att fortsätta på samma linje). Höll mig vaken om nätterna. Så när slantarna äntligen hade landat på en begagnad vagn i toppskick var det som om en stor sten lättades från mitt hjärta.

Årets sorg: Det här året har varit rakt igenom toppen. Däremot har mina humörsvängningar varit rysligt jobbiga.


Årets beslut: Att jag och David beslutade oss för att bli en familj. Var idag precis ett år sedan vi skakade hand på att ge oss an det angenäma uppdraget. Har alltid sett mig själv som den där som sätter karriären högt upp på listan. Men nu känns det som om min prioriteringslista har vänts totalt upp och ner.

Årets resmål: Sommarstugan i Lamburträsket med rosa knutar. Har stått öde ett tag men i höstas gjorde vi en rejäl extreme-home-makeover. Ser fram emot många härliga helger i mysbyxorna, framför öppen spisen eller i den vedeldade bastun. Som yoga för knoppen.
Här är pappa på taket i konflikt med tv-antennen.

Kommande års förhoppning: Att den efterlängtade bullen ska vara frisk och kry och att vi som föräldrar motsvarar den lill*s förväntningar. Att förlossningen inte ska göra så förbaskat ont och att jag slipper höra talas om ”använd sugklockan” och ”jag är rädd att du måste sys”.

Nyårsafton och slut toapapper..

Skit också. Ja jag har då inte tänkt sätta mig i riskokaren som huttrat på uppfarten i 1,5 vecka. Att ge mig ut per fot i kylan på jakt efter en öppen butik har jag då inte heller tänkt. Nä. Det blir finservetter för gästerna på toaletten ikväll.

Det här är en av förra årets fyrverkerier, värre har man ju sett. I år ska vi bara betrakta grannens bomber. Det blir billigast så.

Framförhållning

Nu är det första blöjpaketet ”Libero newborn” inhandlat, BB-väskan så gott som packad, bebiskläderna tvättade, digitalkameran laddad och spjälsängen bäddad! Bebis, du kan komma nu! Äsch. En hel månad kvar.

Vad ska man skåla med?

Har jag berättat att jag fick ett reklamblad från nykterhetsförbundet i Piteå för några veckor sedan? Jag blev alldeles paff. Hur kan dom veta att jag inte sniffat på alkohol på snart nio månader? Creepy.
Hursomhelst, jag sitter och planerar inför nyårsfirandet som ska spenderas med ett annat par som också har en nästan färdigbakt bulle. Till middag blir det kaffemarinerad fläskfile och efterrätten är rommarinerad ananas med vit chokladmousse. Läskande va? Min sambo (som är kock) jobbar under dagen så det blir jag som står för käket (därför ska det garderas med ett gäng pizzor i frysen). Nu till problemet. Vad ska man skåla med? Pommac känns ju mesigt. Alkoholfritt öl och vin har jag prövat och det var ingen höjdare. Tips efterlyses.

Kuddvar eller Örngott?

Igår var det premiär med mig framför symaskinen. Svärmor var här en sväng och jag i princip tog henne i örat och tvingade henne lära mig grunderna på maskinen. Blev ju lite nervös när jag slog upp modellen på internet och läste att det var ”den optimala maskinen för dig som vill ta steget vidare”. Men hör och häpna, tre timmar senare hade jag gjort ett alldeles eget barnsänklädset. Prövade på både raksöm och zick-zack. Dra mig baklänges vad jag är duktig. Här håvas det in vuxenpoäng!

Ett litet sidospår. Vad kallar ni överdraget till kudden i sängen? Jag har alltid kallat det kuddvar vilket har förorsakat en hel del heta diskussioner här hemma. David kallar det örngott. Och nu när jag tänker på det så låter ju kuddvar ganska äckligt. Som om man har legat och geggat med öronvax på kudden. Fast å andra sidan, örngott? Hm.. Ge er in i debatten!

Barbamamma vecka 36

Börjar bli tungt nu. Tror det är meningen man ska bli less så man tycker det är värt mödan att trycka ut krabaten i magen. Jag längtar så enormt efter att få sätta på mig vanliga kläder, att andas obehindrat, att sova hela nätter och att den enorma magen inte ska krocka i saker hela tiden. Fast mest av allt längtar jag ju efter den lill* i magen. Känner mig verkligen som barbamamma. Förresten så snubblade jag på en blöt fläck i badrummet idag. Landade på golvet med ett duns som fick hela huset att vibrera. Skrapade mig lite på knät och svor alla könsord jag kunde komma på. Aargh.

Vecka 36
Du har gått 245 fulla dagar av 280
Du är i vecka 36
Du har gått 35 fulla veckor och 0 fulla dagar (v35+0)
Du är i 8:e kalendermånaden
Du har 35 dagar kvar till förlossning

Nu står livmodern i regel som högst och det kan kännas som om alla organ är ihoppressade till bristningsgränsen. Nu väger barnet mellan 2000-2750 gram och längden är ungefär 45 cm. Barnet kan börja röra sig mindre nu, de stora rörelserna ersätts ofta med små stötar från fötter och knän. Man kan få fin kontakt med barnet inne i magen, om man t.ex puttar lite på något som kan vara barnets fot kan man få en reaktion tillbaka.

Hjälp! Jag har blivit med symaskin


Problemet är att jag är så gott som oskuld vad gäller symaskiner. Föredrog ju träslöjd under mellanstadiet, min sylärare hette Rut och var en riktig ragata. Imorgon ska jag sticka på stan och inhandla tyg – sängkläder till spjälsängen, spyhanddukar och en ny köksgardin. Det här blir verkligen en test för mitt dåliga tålamod. Kanske har jag tagit mig vatten över huvudet.

www.isa.nu/blog is proudly powered by WordPress
Entries (RSS) and Comments (RSS).