Min dåliga syn ställer till det. Ofta när jag går på stan och ser någon vifta och tjoa glatt, svarar jag med en nervös hälsning och en vink till den suddiga människan några meter bort. Sen visar det sig att det inte alls var till mig personen vinkade, utan till kvinnan bakom. Det händer hela tiden. Och det leder att jag slutar vinka och hälsa på folk, även de jag känner, eftersom jag borrar ner blicken i barnvagnen eller låtsas att telefonen ringer för att förebygga pinsamheter. Eller letar efter något i handväskan. Eller drar upp eller ner dragkedjan på jackan. Eller ordnar till Theos mössa. Eller vänder mig om förbryllat som om jag letar efter någon. Äh. Jag måste nog boka tid hos optikern snart.
Publicerad: 2006/12/17
Hihi…jag känner igen mig…hade det så där för ett tag sedan. Min syn visade sig också dålig och jag har numera glasögon! *vinke vink*
Jag känner också igen mig. Jag är nämligen väldigt duktig på att inte använda mina glasögon som jag verkligen behöver :)
Vad jobbigt att ha det så. Låter som att besök hos optikern vore lägligt. Lycka till! /Ella
Ha ha ha..,var hos min optiker idag. Skaffade kontaktlinser först i gymnsiet eftersom jag avskydde att bära glasögon. Blev väldigt jobbigt att hålla koll på den där snygga killen i årskursen över mig. Såg fel på honom och hans kompis heeela tiden, och dom var inte ens lika…, så att se bra kan lösa små som stora problem i vardan´. =)