Så var julen över, med blandade känslor. På ett sätt är det jätteskönt att den är över och att man kan pusta ut och varva ner. Men lite vemodigt är det ju också. Vi kommer nog hålla julgranen framme några dagar extra.
Theo fick en julklapp redan kvällen innan, vi råkade peta till en av klapparna och den började tjuta, blinka och vibrera. Han blev alldeles wild and crazy och det var uteslutet att sätta tillbaka den under granen. Sen var det svårt att få honom lägga sig där han satt och viftade med armarna och hoppade till sin nya Super Racer Motor-makapär.
Snön smälte dagen innan julafton. Men på julaftonsmorgon när vi kikade ut låg där ett lagomt tjockt lager över all gråighet och det var nog den bästa julklappen på hela dagen. Vi vaknade långt innan Theo. När han äntligen tjöt till studsade vi båda ur sängen, ryckte upp honom och rusade till julgranen för att öppna klapparna. Han såg rätt förvånad ut över alla nya makapärer som landade på vardagsrumsgolvet, och inte minst den enorma pappershögen som var minst lika kul. Sen hade mormor och morfar lagt en julklapp i renarnas kälke ute på altanen och farmor och farfar hade fyllt strumporna ovan öppen spisen med små klappar. Och Theo var i lyckorus. Han satt och gapade och pillade och tjöt och sa sina ”mä mä mä!” i timmar, med pekfingret utspänt i vanlig ordning.
Sedan bar det iväg för traditionell jullunch hos gammelmormor och morfar. Den där omeletten med gräddstuvade champinjoner hade jag längtat efter i veckor, och jag förträngde allt vad viktklubb och kalorier heter. Skoja att hakan hamnade i gröttallriken när gammelmorfar under julklappsutdelningen kör ut en stor eluppladdningsbar polismotorcykel ur sovrummet. En åt Theo och en åt kusinen Tim. Och så en superhäftig trampbil åt äldsta kusinen Tilda. Det blir en farlig sommar, och jag är glad vi byggde det där höga staketet runt gården ifjol.
Sedan bar det iväg till farmor och farfar. Där kom tomten och hälsade på. Theo var inte alls rädd utan vinkade förväntansfullt åt tomten genom vardagsrumsfönstret och vred sig sedan som en ål för att snärja tomtens lurviga skägg. Vi proppade i oss ännu mer mat, knäck, glögg och janssons för att sedan ge oss av till nästa anhalt; mormor och morfar.
Det luktade oxfilé och potatisgratäng när vi öppnade dörren till mormor och morfar. Bordet var dukat även för oss. Vi befann oss i stoppade-korv-stadiet och kväljningskänslorna var nära. Vi sa ett bestämt Nej. Ändå åkte en stort portion panna cotta ner en timme senare. Promenaden hem senare i väldigt trånga ytterjackor var välbehövlig.
Jag återkommer imorgon med fortsatt dokumentation om helgen.
Hoppas ni alla har haft en jättetrevlig jul!
Publicerad: 2006/12/26
Åhh det låter ju mysigt ju! Fast mäktigt med haha… Kramar!