www.isa.nu/blog

isa, formgivare
Gå till webbshoppen

Arkiv för 2007

Den skäggiga damen

Theo är fullkomligt besatt av jultomten. Och då överdriver jag inte. Det första han säger när jag hämtar honom på morgonen är ”doood duuuul” (god jul). Sen ska han spatsera runt i vardagsrummet och kolla in alla utplacerade tomtar i varierande storlek, sjungandes ”pip, pap, pip, pap, pippepippepapp” (tipp tapp-låten). Julkalendern är en hit. Även om han kryper upp hos mig och håller mig hårt i handen när den mörkröstade Svensson-svensson-tomten dyker upp i rutan.

Idag var vi ute och åkte pulka när vi fick se en äldre dam i julröd kappa komma gåendes efter vägen. ”Tomte!!” utbrister Theo. ”Njaa Theo, det är nog bara en tant som är ute och går, eller så är det tomtenissan”, svarar jag. Men när tanten närmar sig hör jag hur han ändå upprepar ”Mä? Titta tomte!”. Så jag vänder mig om och får omedelbart en nervös klump i magen. Kom ihåg när jag själv var liten, och mamma hejdade mig från att peka på människor som såg lite annorlunda ut. Nu var min stund inne. Tanten hade ju skägg. Riktigt svartlurvigt skägg. Nästan som morfar. Oj oj oj, tänkte jag, bara han inte säger någonting. Men inte ett pip från Theo, som satt där med snoret rinnande ner mot den vidöppna munnen. När hon precis passerat oss och jag nästan hade pustat ut hör jag ett högt ”kägg kägg kääääggg!!!!!” nerifrån pulkan.

Tut


TUT har hängt med nästan från start. Nu har jag ritat om den lite och fixat några nya färgställningar! /isa (som smiter från fria fredagen under theos eftermiddagslur)

Ps! Sista chansen idag att skicka in rim

Fri fredag

Min och Theos tillsammansdag närmar sig. Det känns helt underbart att korta veckan med en hel dag. Även om det kräver lite planering. Jag har fått väcka den lille sjusovaren kvart i åtta hela veckan, så jag ser fram emot en lång sovmorgon imorgon. Men han lär säkert vakna redan halv sex. Brukar ju vara så.

Fick höra att det går magsjuka på dagis, så en paus från dagis är nog ingen dum idé. Det vore just typiskt min otur, Theo åker ju sällan själv på dessa dagisvirus, utan smittar mig. Bara mig. Jag har varit konstant förkyld nu snart i två månader. Och David klarar sig utan minsta harkel.

Till sist, här är en uppdaterad Riddarborg där riddaren fått nya kläder. Men observera, inget svärd. Han eller hon är en snäll riddare, som endast slåss med flugsmälla.

Upprepningar

Det var David som sa det; ”Har du märkt hur vi har börjat säga ordet liksom hela tiden”. Och i samma sekund märkte jag hur detta finns med i nästan varenda mening som kommer ur min mun. Liksom liksom liksom. Jag till och med tänker med ordet liksom. Jag anar att David försökte linda in det, för jag har inte hört honom säga det en endaste gång. Själv brukar jag irritera mig när jag hör någon på teve upprepa sig, speciellt med ordet liksom. Det låter så tuggummiaktigt på något vis. Nej, idag ska jag försöka mig på en liksom-fri dag.

Matfickan

Sent igår kväll ritade jag klart den nya matfickan. Nu matchar den zoo- och prylfickan bättre i färger och mönster. Matfickan är nog mest populär av fickorna här hemma. Theo är ju ett matvrak utan dess like. För det mesta i alla fall. På förskolan hämtar han visst mer två gånger. Några av hans favoriter finns ju förstås med i matfickan; äpplet ”apple”, falukorven ”kooolv” och köttbullarna ”böllanana”. Det enda som Theo egentligen ratar är plättar och kaksmet. Är inte det lite konstigt? Själv var jag en matvägrare som liten och åt under en period bara ärtor och majs. Jag var mager som en sticka. Det hela urartade när jag fick smaka min första pizza.

26

Idag fyller jag år. Hela tjugosex stycken. Blev uppvaktad med äggfrukost på sängen kl 06.10. David hade smörat ostmackan dagen till ära, ”Visst kan du väl äta smör idag va? När du fyller år och allt?”. Jodå. Det kunde jag. Jag kunde också äta den där chokladrutan med ljuset på till efterätt. Fem minuter senare, precis efter att jag hunnit öppna paketet med det där weekendbesöket med hotell och middag i grannstaden, så straffade det sig big-time. Jag la benen på ryggen, rusade in på toa, och tillbringade en stor del av morgonen där inne. Undrar om jag kom ihåg att säga tack? Jag får ta det när David kommer hem.

Så himla go

Jag fick för ett tag sedan det roliga uppdraget att göra en hemsida till ett företag som heter Tussilago barnsmycken och ligger i Göteborg. Företaget drivs av Lena Månsson och Helena M Magnusson. Helena är utbildad på HDK i Göteborg och har formgivit alla charmiga smycken och delar. Min favoritkollektion heter Gullefjun och har brickor med söta budskap. Theo fick ett exempel i present av Helena och Lena, och har just nu det dinglande smycket med formen av ett moln och texten ”himla go”, runt halsen. Och snacka om att han är mallig. Trycker fram bröstet så alla ska se och pillar på det fina molnet. Himla go. Passar honom perfekt.

www.isa.nu/blog is proudly powered by WordPress
Entries (RSS) and Comments (RSS).