En årssammanfattning på bloggen hör ju till traditionerna. Här kommer årets som till största del handlar om familjens minsting! Det här var Eddies år!
ÅRETS PROJEKT: Vi har bytt fönster på nästan hela huset. Eller vi och vi. En firma skötte jobbet. Annars har vi inte gjort ett skvatt i år. Inte bytt en tapet ens. Det var så mycket vi hade tänkt hinna (budgetprojekt visserligen) nu när David skulle vara föräldraledig och allt, men tvåbarnsföräldralivet + firma suger upp all tid. Samtidigt känns det bra, vi har ju faktiskt ägnat vår tid till det som betyder allra mest.
ÅRETS LÅT: Jag måste säga Gummibjörn-låten. Efter att vi dansat med kastruller på huvudet och sjungit Prästens lilla kråka fjorton varv så ger vi upp spelar den. Då lyckas vi proppa i honom ett par skedar till eller tre. Han påminner helt klart om sin storebror när det gäller musik. Musik är det bästa, även om vi hoppas att hans musiksmak blir lite bättre snart.
ÅRETS RESA: Vi har ju inte varit på någon längre tripp sedan Eddie kom till världen. Jo, på weekend i Skellefteå ett par mil härifrån. Men det räknas väl inte. Därför får Årets Resa står för den resa hela familjen har gjort det här året, så omtumlande, fantastiskt och härligt med en ny fin liten människa som blev den sista och perfekta pusselbiten i vår familj.
ÅRETS KÖP: Måste vara min lilla Ipad som jag bara ägt i ett par veckor. Har revolutionerat våra kvällar då jag ofta behöver vara tillgänglig då. Nu kan jag umgås med maken i soffhörnet med den och enkelt svara på mail och ändå känna mig ledig.
ÅRETS SÄMSTA KÖP: Utan tvekan vår nya soffa från en viss möbelaffär i stan. För att göra en lång historia kort så köpte vi den i juli och först nu i mitten av december var den komplett. Först fick vi fel soffa, och sen när det nya väl kom efter ett par månader hade den fel kuddar. Visst kan man göra fel ibland, men fem månaders väntat känns ju.. sisådär. Och varken ursäkt eller kompensation har vi fått heller. Men soffan är fin där den nu äntligen står.
ÅRETS ISA: Kanske när jag pratade engelska med en väninna inför hennes man om den överraskningsweekend hon skulle ge honom. Precis som om han inte skulle kunna engelska? Som tur är hade hon redan hunnit överraska honom. Eller när jag trodde att vår plåtslagare var en massmördare. Eller när jag sist av alla ”upptäckte” Tradera och inte förstod att man kunde dra sig ur sina bud. Det blev dyrt.
ÅRETS SLIT: De sista graviditetsmånaderna, även om det känns som ett liv sedan. Det var hemskt jobbigt. Jag hade fruktansvärda foglossningar fram och sluttampen var en plåga. Sen hade jag en sån stark rädsla inför förlossningen och var övertygad att något hemskt skulle hända den här gången också. Men allt gick ju så bra. Helt perfekt. Nu känns det så skönt att veta att jag aldrig mer behöver vara med om det där, även om ögonblicket när dom la en fin och välmående krabat i mina armar var min livs bästa och lyckligaste stund.
ÅRETS PLAGG: Mina skor med klack. Dom har ingen skyhög klack, det där har jag lagt av med för längesedan. Men åh vad jag längtade efter att få gå i skor med klackar under min graviditet.
ÅRETS LYCKA: Eddie. Och storebror Theo. När jag ska försöka förklara med ord hur lycklig jag är över dom och att dom finns i våra liv så brister det faktiskt för mig. Inga ord kan beskriva min villkorslösa gränslösa enorma kärlek till dom båda.
ÅRETS FÖRÄNDRING: Ja tvåbarnsföräldralivet är ju en stor förändring bara det. Men en annan stor förändring är att få tillbaka sig själv igen. Även om jag skulle vilja tappa många kilon till så har jag hittills tappat åtta kilo + mina graviditetskilon, och känslan av att kunna dra på sig ett par (förvisso lejda) gamla jeans som inte gått över knäna är obeskrivlig.
ÅRETS FILM: Water for Elephants – en sån fin film! Och så Breaking Dawn förstå. Ja ja okej, jag gillar Robert Pattinson. Jag och en miljard tonårstjejer.
ÅRETS BOK: Den enda som jag läst i år, Änglamakerskan av Camilla Läckberg. Jag hoppas jag hinner läsa betydligt fler böcker nästa år.
ÅRETS SKIVA: Amy Winehouse Lioness- Hidden Treasures. Mest för att det är så sorgligt att det blev hennes sista.
ÅRETS HURRA: Går till maken och pappan i familjen. Så självklar i sin roll som hemmapappa. Skämmer bort mig med god lunch varje dag, springer ner med kaffekoppar till mig i min grotta och är framför allt världens bästa och mest kärleksfulla pappa. Vi njuter av den här tiden. Hela familjen är samlad och missar inget av Eddies alla framsteg, samtidigt som vi kan dela på allt det jobbiga också som bäbisliv innebär. Sen också Theo som utan tvekan visade sig bli världens bästa storebror. Så omtänksam, snäll och fin mot lillebror.
KOMMANDE ÅRS FÖRHOPPNING: Det jag önskar högst är att alla i vår familj och närhet håller sig friska och mår bra. Men också förstås att Isa Form fortfarande is still going strong, för jag älskar mitt jobb – söndagsångest finns inte i min värld! Jag hoppas också att Theos skolstart och Eddies dagistart (om han hunnit börja) går bra och att vi doppat våra tår i varmt havsvatten innan nästa år är slut.
Gott nytt år mina fina fina bloggvänner!
