Imorse när jag yrvaken stapplade ut ur sovrummet så ser jag ett karlansikte i Theos fönster. Jag skrek rätt ut och sprang och låste in mig i badrummet. Och karln på andra sidan fönstret blev nog lika rädd mig. Jag menar, min morgonfrilla skulle ju skrämma vettet ur vem som helst. Han var då inte kvar då jag vågade mig ut igen. Då jag räknat ut att han inte alls var någon massmördare, utan den plåtslagare som fått i uppdrag att mäta våra fönsterbläck. Alla är ju inte lika morgontrötta som familjen Sällström.
Publicerad: 2011/03/02
GUD VAD ROLIGT! Ja alltså inte att du blev skrämd och att det stod någon oförberett utanför fönstret. Men en sån skön historia :)/s
HAHAHA! :) Jag älskar dina berättelser.
HAHAHAHA!
hahahahaa men jösses va kul!
Hahaha asgarv!!!
Hahaha! Underbart!
Hahaha tack för dagens skratt:D
Haha! Oh jäklar vilken chock!
HAHA, du är bara för rolig! Själv hade man dock svimmat av en sådan åsyn sådär på morgonkvisten.
Haahaha, skrattar nästan ihjäl mig! Vilken syn det måste ha varit – och nu menar jag INTE dig utan mannen utanför fönstret :) Jag hade nog dött, det där är ju skräcken man ibland tänkt på… tur det var dagtid i alla fall!
Kram och tack för gapskrattet!
[…] som om han inte skulle kunna engelska? Som tur är hade hon redan hunnit överraska honom. Eller när jag trodde att vår plåtslagare var en massmördare. Eller när jag sist av alla ”upptäckte” […]