Idag när jag ställde ner Eddie på golvet med vällingflaskan i hans händer så tog han två steg mot mig, helt på egen hand. Och sen repeterade han ritualen efter att jag flyttat honom en bit. Sen applåderade jag honom och psyko-skrattade så högt att han snubblade omkull och skrek av skräck. Hemska morsan. Men han gick alltså! Tänk, det var ju nyss han låg och kurade i min mage, inte mycket mer än nio månader sen.
Pappan och storebrorsan var på bio och missade denna världsstora händelse, så nu övas det för fullt. Men jag undrar om han inte redan har glömt bort hur han gjorde? Ja det är nästan så att jag hoppas det. Jag hoppas han har glömt det och kommer på det som en mycket förståndigare ettåring. Jag hoppas också att han glömmer bort hur man öppnar storebrorsans farliga pysselbyrålåda här i vardagsrummet. Och hur man gör för att klättra ur barnstolen. Vi glömmer det va?
Publicerad: 2011/12/27
Hihi..ja, plötsligt händer det. Stora steg det där.
Vad roligt, grattis! Vilket (utvecklings)steg!