www.isa.nu/blog

Som vanligt fortsätter jag med mina inlägg tillägnade Eddie och hans framfart, precis som jag gjorde när Theo var liten. Det är så kul att läsa sen – för oss (säkert inte ett dugg för er). Därför vill jag göra samma sak för Eddie.

Livet är hektiskt med en snart nio och en halv månader liten här hemma. Nu går det undan, han kryper fortare än blixten och om jag får gissa så går han inom en månad. Han promenerar ständigt efter soffor och bord och även genom att stötta sig mot väggen. Har börjat sjäppa taget och står en lång stund innan han kommer på sig. Ramlar inte längre och gör illa sig utan har hittat balansen. Det är väldigt skönt att vara hemma just nu eftersom han röjer allt i sin framfart. Och säger vi nej så tittar han bara på oss och visar de små risgrynen i ett stort leende. Favoritstället är badrummet. Har han tur har någon av oss glömt dörren öppen. Han älskar att riva ut hela pappersrullen eller tömma hela paketet våtservetter. Det är fascinerande hur han lyckas förvandla badrummet till ett bombnedslag inom loppet av två minuter.

Snacket har också avancerat. Det är mycket mamma, oftas när han är på dåligt humör. När han är på bra humör säger han babba, eller ba ba ba, som också verkar betyda lampan. Han pekar mycket nu. På lampan, och bollen, på mamma och pappa. Och har lärt sig kramas genom att krypa fram och trycka kinden hårt mot vår. Ibland är det bara Theo som duger och kan göra honom glad, och Theo lägger sig som lång ål över golvet och låter honom krypa fram och tillbaka över honom. Ofta kiknande av skratt. Men det får han ABSOLUT inte göra om han är snorig. Det har Theo bestämt. Theo är hans absoluta favoritperson och om han ibland är gnällig på morgonkvisten så skiner han upp som en sol när Theo vaknar.

Äta är väl inte särskilt kul. Det är Jag är en gummibjörn på hög volym som gäller och man måste vara snabb med skeden, annars smäller han till den så det flyger carbonara ända upp i taket. Efter att han har ätit brukar vi hitta honom under bordet ätandes alla spillda rester. Härligt!

Sömnen går bättre nu. Han skriker inte längre i sängen utan känner sig trygg och glad. Däremot, som en klocka, vaknar han alltid precis när vi ska gå och lägga oss och vill komma över till oss. Han har tidigare tjorvat på nätterna men nu, peppar peppar, verkar det gett med sig. Han äter en gång per natt och sover sedan till runt sju. I helgen har han dock sovit hela natten i egen säng. Vi vaknade båda med ett ryck på lördagmorgonen och var rädda att den andra hämtat honom och att han rymt ur sängen. Men det hade han inte. Mer sådana nätter Eddie, tack!