Kabam. Så kom den. Tvåårstrotsen. Eddie fyllde två i söndags men har redan visat sig ha ett temperament som liksom kan få hela huset att gunga. När denna lilla minimänniska inte får som han vill så vrålar han och skriker. Ibland tar han sats och springer mot mig som en tjur i hopp om att jag ska falla omkull när han studsar in i mina ben. När det inte funkar så boxar han på mig eller drar i skjortan eller kjolen och blänger på mig med ondögat. Detta kan ha orsakats av att jag, bevare mig väl, skurit äpplet i bitar istället för att ge honom det helt. Eller stängt ytterdörren när det visst var något han skulle göra själv. Det här låter kanske värre än det är, mestadels är han ju faktiskt en snäll och nöjd liten solstråle, men det är skrämmande hur snabbt denna förvandling kan ske. Men eftersom det här nu är vårt andra barn så vet jag ju att det här går över. En vacker dag om ett år eller så.
Kriget är igång. Eddie och jag bär stolen fram och tillbaka mellan köksbordet och köksbänken. Antingen ska han hälla vatten på golvet eller öppna och fippla med ugnen. Det här kan hålla på i timmar.
Publicerad: 2013/03/14
Åh vad jag känner igen det. Har också en liten tvååring hemma som kan allt(!) själv! Men som du säger, det går över…