Bild: Vogue. Clare Daines från Homeland.
Jag tror att jag har skrivit om det förut, denna stora last jag har. Jag minns när jag var arton och hade uppkörning med kuggar-Kurt. Och hur jag hela tiden tänkte på att jag missade ett avsnitt av Sunset Beach. Hur jag knappt brydde mig om mitt nyvunna körkort, utan skyndade mig hem för att se det inspelade avsnittet. Dessvärre hade något blivit fel och inspelningen innehöll bara ljud. Men som jag lyssnade. Fyrtio minuter ren spänning.
Som ni förstår så har jag en benägenhet att bli helt uppslukad av serier. Ser jag en ny serie så plöjer jag igenom den på några dagar. Netflix har inte varit bra för detta beroende. Senaste serien som jag sett, två säsonger av under bara en vecka, är Homeland med den fantastiska Clare Daines.
Man kan ju undra hur jag hinner. Svaret heter simultankapacitet. Och det är ohälsosamt. När jag packar posters i min jobbgrotta ser jag på serier, och ofta när jag sitter och ritar delar jag skärmen med någon ny serie. Ibland svarar jag på mail, ser på en serie och diskuterar något med maken samtidigt. Då är jag nära kortslutning.
Tänk att man inte har ro att göra en enda sak åt gången? Ibland kan jag reflektera över hur jag är som person och nästan fladdrar fram i livet i högsta växel. Måste göra en miljon saker samtidigt och har väldigt svårt att bara sätta mig ner, fokusera på en sak åt gången eller bara vila tanken i något. Njuta av stunden. Vara 100% närvarande för barnen, och inte hela tiden svara på mail eller sjunka tillbaka i jobb.
Idéen att bygga ett fritidshus startade någonstans med bakgrund av detta. Att ha någonstans där det är radiotystnad, där man bara kan vara. Mobilnätet är dåligt och det finns inte en chans jag kan svara på mail eller se på netflix. Jag fantiserar om att det kommer vara en fristad från teknik och måsten och där vi bara kan umgås hela familjen. Jag tror det kommer vara bra för oss.
Publicerad: 2013/10/22
Haha, kuggar-Kurt… kommer ihåg han, vilken skräck. En vän körde upp (är ju typ 15 år sen och just före jul), han kuggade henne och då hon lämnade bilen önskade hon honom passivt aggressivt att hans julgran skulle brinna upp. Haha! Respekt.
Jag är också en sådan 100% multitasker och sliter med att vara i stunden. Förstår precis vad du menar med stuga. För mig har det blivit jogging, men då är det me-time för hela slanten.
Älskar att titta in här ibland, jättefin blogg och fantastisk webshop. <3
haha, underbart. Ja han är känd den mannen. Konstigt att godkände mig, jag är ingen jättebra bilförare trots mina 32 körlektioner i bagaget :) Tycker att jogging lät som ett jättebra facit, jag önskar jag skulle kunna fastna i det. Och tack tack för den ;-)
Så klokt med ett ställe att bara vara på… Tror att dagens samhälle stressar upp oss alla på olika sätt, mycket för att man ”ska” vara så himla tillgänglig hela tiden! Jag måste verkligen försöka välja bort en massa onödigheter som äter min tid som jag behöver till familjeliv och just nu examensarbetet. Men inte fasen är det lätt. :/
Ja visst är det så! Man är beroende av denna alltida tillgänglighet. Jag hoppas man lär sig en dag det här med att ”bara vara”!