Även om bloggen är extremt lågprioriterad nu så måste jag ju bara sammanfatta året enligt tradition, mest för min egen skull.
Årets projekt: Fritidshuset är nog årets projekt under många år till. Vi har byggt trädkoja och ett enormt altandäck i sommar och en liten brygga. Och dessutom gjutit grunden för en sovstuga. Under 2015 hoppas vi få både gräsmatta, bastustuga och gäststuga. Vi är inte kända för att skynda långsamt.
Nytagen bild på stugan i vinderskrud.
Årets låt: Det måste vara ”Black pearl”. Jag gillar den inte. Inte maken heller. Eller storebror. Men Eddie äl-äl-älskar den. Han har visat sig vara en technokille. Han själv gjort värsta movsen till denna låt och kör samma program varje gång den är på. Jag gillade Theos Michael jackson-period betydligt mer.
Årets resa: Vi var till Samos i maj och det var skönt och behövligt, även fast jag fick en sjulhelsikes massa myggbett och en allergisk reaktion på det. Folk tittade på mig som om jag hade böldpest. Nu sparar vi till en ny resa, men när vi frågar Eddie vilket land han vill åka till så svarar han ”Leos lekland”. Det känns ju som ett betydligt billigare alternativ.
Årets köp: Bosse. Ja vi köpte ju en hund här i november. Har jag glömt berätta det? Som vanligt är ju familjen Sällström inte så eftertanksamma. Man kan se det som att vi är företagsamma, om man vill. Theo har tjatat i flera år. Han lyckades övertala mig en lördag. Söndagen hade jag övertalat David. Onsdag hämtade vi Bosse. Världens mysigaste och snällaste lilla lurv som redan blivit en självklart medlem i vår familj. Även om han pissat och bajsat mest överallt. Och ätit upp en hel del lego.
En isbjörn på mosaikis.
Årets tråkigaste köp: Vi köpte en skoter. Men så visade det sig att vi hade världshistoriens tråkigaste vinter så det blev en enda tur med den.
Årets Isa: Kriget mot fåglarna i viken. De tyckte det var himla trevligt att skita på vår brygga. Det var utsett till vikens utedass. Två aggressiva kanadagäss gjorde utfall åt mig så fort jag flaxade med armarna för att skrämma iväg dem. Midsommardagen, klädd i blommig sommarklänning, gick jag ner i argo med en hink, såpa och diskborste för att ta tag i problemet. Jag öste vatten över bryggan och skrubbade skit samtidigt som jag svor de värsta underbältesord ni kan tänka er. Men så när jag skulle gå upp med en hink innehållande vatten med stort skitinnehåll, så snubblar jag och får hela hinken – ja HELA hinken – över ansikte, hår och klänning. Jag fick fågelbajs i öronen. Så här, ett halvår senare kan jag skratta åt det. Det gjorde jag inte då.
En rengjord brygga.
Det var heller ingen lek när jag och barnen skulle vittja mjärdet här utanför viken. Maken var nyopererad så ansvaret låg på mig. Så jag föreslog att vi skulle hämta mjärdet – med trampbåten. När vi väl kom ut en bit visade det sig att det gick stora vågor och jag fick total panik. Theo trampade på ena sidan, jag på andra. Och vi bara snurrade runt, runt bland vågorna. Till slut skrek jag i panik. Och barnen skrek. Till slut tog vi oss till land och en granne fick rycka ut efter mjärdet. I en riktigt båt.
Årets slit: Det har varit en stor kamp att få en balans mellan jobb och fritid i år. Mycket jobb och ett behov av att vara med familjen. Jag har känt av den här negativa, uppslukande stressen i år och har man ett kreativt yrke går det liksom inte bara att jobba när inspirationen inte är där. Jag hoppas att jag under nästa år kommer bli duktigare på att säga nej och att lägga bort jobbet när jag är ledig.
Årets plagg: Mysbyxorna. Dom där noppiga, sköna och obeskrivligt lejda med hål i grenen. Vi skulle kunna kalla oss familjen mysbyxa. Fredag till söndag varje vecka bor vi i våra mysbyxor.
Årets lycka: Som vanligt, Theo och Eddie. De dödar varandra nästan ibland. Lämnar vi dem ensamma under en bossepromenad så möts vi alltid av skrik och vrål och den ena som skyller på den andra. Den ena retas och den andra slåss. Eller vise versa. Ibland är jag så arg att jag tyst får räkna till tio. Men 99% av tiden är ren magi. Jag är så lycklig att vara mamma till just de två.
Årets förändring: Ja det blir ju ett väldans tjat, men det är att vara stugägare. Att gå och längta hela veckorna till helgen, dubbelt så mycket som förut. Det visade sig vara det bästa vi gjort och vi har verkligen investerat i familjen och familjetid i år. När vi kommer ut hit får jag ett inre lugn. Det går liksom inte att beskriva. Denna sommar var mitt livs bästa. Jag tror jag badade minst tjugofem gånger i ”vår” vik. Det är tjugofyra gånger mer än sommaren innan. Och vi har plockat blåbär, skrämt iväg ormar, varit på sena fiskeäventyr, ätit kinawok i trädkojan och haft närkontakt med tomtens renar. Det är ren livskvalité.
Badglada barn under sommarens taklagsfest.
Årets serie: Top of the lake. Gifta vid första ögonkastet. The fall. Nä, jag kan inte välja. Är man en serienörd så är man.
Årets bok: Gone girl. Streckläste den och såg filmen två dagar senare. Har läst ett tjugotal men minns liksom aldrig vad dom hette, eller vad dom handlade om. Jag är något dement när det gäller böcker, men njuter av att läsa dem.
Årets skiva: Rigmor Gustafsson, ”When you make me smile”. Iof kom den precis nyss, men jag älskar den.
Årets sorg och hurra: Ett stort rungande hurra för en av mina vänner. Det här året började inte bra och var förenat med mycket oro. Men vilken seger det blev till slut! Min vän C är helt klart en av de starkaste jag känner.
Kommande års förhoppning: I vanlig ordning önskar jag att alla i min familj och i min närhet får vara friska, glada och lyckliga. Det är allt jag begär. Kram på er allihop!
Publicerad: 2015/01/02
Åh vad kul att läsa några rader från dig, saknar din blogg, men har full förståelse för din prioritering! Önskar dig ett fantastiskt 2015!
Svar: Men tack, vad gullig du är! Ja vi får se om den – jag – vaknar till liv här igen. Kul ändå att man är lite saknad! Kram!
Jag saknar iaf dina uppdateringar!