www.isa.nu/blog

isa, formgivare

Hej och välkommen! Jag heter Isabelle men kallas för Isa. Jag är en frilansade formgivare och illustratör och driver Isa Form. Här berättar jag om det hysteriska livet som företagande småbarnsmamma i renoveringskaos.

Arkiv för kategorin ‘Familjen’

Tålamod?

Efter en tur på Noliamässan idag kom vi hem med en stor byggsats lego, eller av något billigt jäkla skitmärke om ni nu frågar min man. Jag har nog aldrig sett honom så nära bristningsgränsen förut. Tålamod är normalt någon han skulle kunna bli världsmästare på.

De har suttit vid köksbordet i flera timmar och försökt montera ihop denna enorma samling av små små minilegobitar som visst ska bli en brandstation. Och alldeles nyss, när de just monterat ihop brandhelikoptern och Theo äntligen fick köra en tur med den så föll den sönder i minibitar igen. Nu suckar David högt och pratar om att hämta limpistolen i garaget. Jag börjar ana att jag får soffan för mig själv ikväll…

Uppdatering tisdag; Spektaklet är klart. Tack gud för det!

Bild: Isa

Igår

Här några bilder från gårdagens fantastiska fest! Bilderna kan egentligen tala för sig själva. Dagen var helt fantastisk, brudparet kanonsnygga, maten superb och festen hejdundrande kul. Tack Carro och Micke att vi fick dela denna dag mer er!






Saltkråkan för en helg

Årets midsommar slog nog alla mina tidigare tjugoåtta. Kändes som om man förflyttat sig till Saltkråkan för en helg. Solvarmt, lagom omyggvänlig blåst, sill och janssons, havsdopp, midsommardans med krans, fisketur och avslutningsvis sju blommor under kudden för minstingen i familjen. Ljuvligt. Man är glad man har kameran med sig, för en sån här dag hoppas jag Theo aldrig glömmer. Hoppas ni alla haft en härlig midsommar ni med! Nu ska vi snart ha vänner här på oxfilé så festligheterna är än inte över.


Kolla in havsutsikten..


På jakt efter material till midsommarkransarna..


Midsommarfin…


…fast med något för stora kransar! Gammelmorfar hoppade högst till Små grodorna.


Midsommarfina kusiner!


Ett dopp i havet! Och fler blev det!

Morfar Randolf något snopen över midsommarstångens plötsliga fall.


Och så till sist ett avslutande kvällsdopp i kvällsolen!

Midsommar!

Det verkar, peppar peppar, som om vi får en solig midsommar i år! När jag kikar tillbaka på de två senaste midsomrarna så har vi alla suttit i fleecemunderingar och täckjackor och hurv-hurvat oss igenom dagen. Så jag går och fingrar på den där somrigare kortare klänningen längst in i garderoben. Och just ja, blommig ska den vara. Systerdotter Tilda har gett mig tydliga instruktioner idag om att man SKA vara blommig på midsommar. Och hon är ju min stilguru, så blommigt it is.

Kylen är fylld av sangria och vi har precis midsommarhandlat till nubbesallad, laxrullar och Theos favoritefterrätt – grillade bananer och marschmallows under mörk choklad. Jag är utsedd till DJ av morfar Randolf, så ikväll ska jag göra en playlist i Spotify med mycket Tomas Ledin. För vad vore midsommar utan Ledin?

Avslutningsvis ett gäng bilder från trevliga midsommarfiranden de senaste fyra åren, oavsett väder. Nu har jag tänkt låsa in min mac någonstans och ta en långhelg, så trevlig midsommar på er alla!


Spana in babyvakten intill ölen (ser ju lite hemskt ut)


Jag fattar gärna kameran när det är dags för dans…


… men den här gången slapp jag inte undan.

Bilder: Isa

Det dåliga samvetet

Det är tyst från mig nu, jag vet. Händer mycket runtomkring så bloggen får låg prio. Det visade ju sig att det var tufft att ta sommarlov. Eller dålig tajming kanske man ska kalla det. För jag har nog aldrig haft så mycket beställningar som nu – och mycket utanför Sveriges gränser, vilket är så superduperoligt att jag nästan inte kan tro det är sant. Så jag ska verkligen inte klaga. Men det dåliga samvetet över att lille Fluff har sommarlov gnager och att solen skiner idag är nästan… jobbigt. Nästan så jag ska gå på spindeljakt och gå en match med åtminstone 3-4 stycken. Ett gäng riktigt stora rackare så att det ösregnar de närmaste dagarna och lindrar det dåliga samvetet.

Theo har fått en lära-ABC-skrivbok som han har grävt ner sig i så jag har köpt lite tid för att göra i ordning tryck och packa. Han är dessutom utsedd till stämpelansvarig, så ifall ni beställer något ur butiken – en förklaring till de hemskt många  ”porto betalt” som pryder rullen. Det är inte jag som ballat ur. Än.


Mina käre kollega när det begav sig, för snart fyra år sen (Theos kommentar till bilden – ”Nä det där är ju inte jag, den där pojken har ju platthår!”)

Helg!

Theo har längtat efter Davids hemkomst idag. Speciellt när jag råkade säga att det var synd om pappa som inte hade sommarlov än. ”Det är verkligen verkligen synd om min pappa”, snyftade han. Så vi bestämde oss för att fira pappans helg genom att baka honom en kaka. Eller det var nog mest Theos idé, för jag har ju insett mina begränsningar med åren. Men en kaka blev det, närmare bestämt en Davidkaka. Hade jag fått bestämma så hade den nog hetat Kräkkakan. Men jag är nästan säker på att den är godare än den ser ut. Passar på att önska er alla, med eller utan kräkkaka, en trevlig helg!

En fyraårings sommarplaner

Sista dagen på förskolan innan det långa sommarlovet. Theo är längtansfull. Berättade under smoothiefrukosten hur han ska äta glass varenda dag. Flera stycken. Och bestämma själv och göra vad han vill (hoppsan). Och leka skattjakt och kasta stenar i havet och bada och spruta med vattensprutaren och äta mera glass och… Han har stora förväntningar om sommarlovet. Och man kan själv inte undgå det där sommarpirret, även fast jag inte har sommarlov och semester på samma sätt som förr. Och även fast det bor en stor orolig klump i magen över flera nära och kära som inte mår bra och som finns i våra tankar under dygnets alla minuter. Det lägger sig som en tung skugga över allt annat och alla vardagliga bekymmer som att gräsklipparen är trasig eller parsolen blåst av.

Idag är det packdag och jag ska bege mig ner till min grotta så fort posten knackat på dörren. Sen bär det iväg på avslutningspicnic på förskolan. Theo har beställt något ”verkligen onyttigt” till picnickorgen. Jag känner för något sånt jag med.

Sommarlov!

Idag är första sommaren på länge som jag känner sånt där äkta sommarlovspirr! Vi har nämligen besökt systerdotter Tildas fina examenavslutning. Fast mitt sällskap var nog nära på att bli utslängda ur kyrkan – jag och Tildas mormor skrattade så tårarna sprutade åt prästens sommartal och gammelmorfar somnade. Himla fint var det i alla fall och barnen sjöng så fint och vars så söta, förlåt – coola, i sina somriga utstyrslar, lockade hår och välstrukna skjortor. Men hoppsan – jag ser att theo har foppisar på sig. Får man ha det i kyrkan? Kanske ännu en orsak att bli utslänga därifrån.


Kusinerna bus (foto: isa)

Studentens lyckliga dagar

Fick denna bild mailad idag av snälla Maria i Uppsala som gav mina slipsinstruktioner till två glada nybakta studenter. Och lika glad blir jag! Tänk det var inte så länge sedan man stod där själv (inte som det känns i alla fall). Imorgon ska vi bege oss till systerdotters examen för att få höra lite sommarsång i kyrkan. Därefter fika på Ekbergs konditori. Åh vilken nostalgidag! Då kommer sommarlovskänslan infinna sig rejält (även om jag och theo har en vecka kvar).


Bild: Maria Levin

Specialpris hårklippning

Ni vet dom där föräldrarna som talar vitt och brett om sina barn. Som det gnistrar i ögonen på när det berättar om barnens superdåd. Allt de kan, och hur fullkomligt fantastiska de är. Jag har visst blivit en sån. Jag erkänner att jag är helt förtrollad av min son. Allt han gör och den han är. Jag brukar störa mig lite tidigare på den typ av förälder jag har blivit. Men nu är jag den, och kanske till och med den värsta sorten.

När han läste ”specialpris hårklippning” på reklamskylten inne i stans galleria blev jag så stolt att jag nästan svimmade, ville basunera ur det för hela världen. Eller när han lutar sig in i köket från hallen och frågar om han verkligen kan gå in med skor. Eller när han erbjöd mig halva sin glass när han märkte att jag blev utan…

Jag kikar på honom ibland och undrar om han verkligen kan vara på riktigt? Vi har bara en, men han är helt helt underbar. I den ibland grå vardagen behöver jag bara skruva de där långa lockarna runt fingrarna, sniffa honom i nacken och krama honom hårt. Och genast känns allt mycket bättre.

Theo med sina superkrafter

www.isa.nu/blog is proudly powered by WordPress
Entries (RSS) and Comments (RSS).