Så var det äntligen helg efter en rivig men rolig första vecka på jobbet! Nya inbjudningskort ämnade för dop, påfyllning av Zoofickor och en rykande färsk Familjekalender ligger i tryckpressarna. Fredagsledigheten kunde inte börjat bättre då jag och Theo startade dagen med en mysig frukost på Ekbergs konditori varefter vi fyndade nya höstskor, tömde Theos spargris på banken och köpte ett nytt Star Wars-spel i spelbutiken. Han är eld och lågor, speciellt när han har hela helgen framför sig, och helger innebär tillgång till Wii-spelet ett par timmar.
Ikväll väntar thaikäk med Skogslinds och imorgon kräftskiva med nästan-grannarna. Hälsar trevliga helg med en av mina nyshoppade typsnitt Narziss.

För er typsnitts/macnördar som jag kan jag starkt rekommendera Extensis Suitcase Fusion 3 om ni inte har det. Ett grymt program att organisera sina typsnitt i (finns i 30-dagars demoversion).

Första riktigt arbetsdagen för mig. Känns faktiskt riktigt bra! Jag vaknade till och med tidigare än väckarklockan, bara en sån sak ”bäddar ju” för en bra dag.

Klev in i badrummet och sträckte mig upp för att sätta på radion. Och ut pumpar hårdrock. Huha. För er som inte känner mig är jag inget fan av hårdrock. Och det var inte den här snälla sorten, utan någon som lät ungefär som jag gör nu om morgonarna när jag har denna sjuhelsikesförkylning. Stackarns karl, hur orkar han? Att radiokanalen Bandit invaderat norrland är inget jag jublar över, det gör dock min man.

Men morgonen blev ingen pannkaka på till följd av detta. Och jag sitter just nu här på min första arbetsdag, men en puttrande kaffebryggare och en limpskiva i micron, redo att skissa på oktober och lite andra roliga uppdrag.

Jag är dock lite oroad över pilatesbollen i köket. Vad gör den där? Har jag gått (eller rullat) i sömnen igen ?

Så återstår endast en vecka av sommarlovet. Har ju inte varit någon helsemester för min del, men jag klagar inte för den har varit lååååång – nästan oändlig! Maken börjar om att jobba måndag morgon och mr Fluff på dagisets störstingavdelning om en vecka. Förutom att vi vänt på dygnet och stiger upp vid 10 varje morgon (joho – hela familjen), så känns det faktiskt rätt skönt att återgå tillbaka till rutiner och en inrutad vardag igen. Och hösten – jag älskar hösten!

Just nu ser jag fram emot några ensamma timmar varje dag för att ägna mig åt det jag gillar mest att göra. Och att längta efter helgen, det längtar jag efter! Hur baklänges det än låter. Inspirationsflödet är ordentligt tilltäppt och jag hoppas på en ketchupeffekt under min första arbetsdag nästa måndag. Många idéer och projekt ska rullas igång, inte minst Familjekalendern för 2011 som jag har tänkt ska vara klar i oktober, senast (ni som vill ha tjing på när den är klar kan maila mig på info[at]isa.nu så skickar jag ett mail när den är klar!).

Och sen bloggen, som nästan förtvinat i sommar. Och som firar fem år! Jag lovar att jag ska skärpa mig snart. Bara ett par frukostar på balkongen och fotbollmatcher på gräsmattan, först. Fast det lär väl regna hela nästa vecka. Kram på er som fortfarande kikar in här ibland, ja er andra också – jag klandrar er inte!

En något år gammal bild på min arbetshörna. Jästarns vad prydlig den såg ut då. Foto: Tomas Bergman

Det är knappt så jag törs säga det – men är det någon mer än jag som börjar bli lätt… mätt på alla bröllopsförberedelser? Reportage om kungligheter varje kväll på teve och inslag om hur roddare tränat i veckor (!) på att ro en båt (!). Och igår i kioskkön hittade jag något i stil med ”Titta – hon ler” som förstasidesstoff på löpsedlarna, samt en stor bild på prinsessan Madeleine. Och inte lär det vara över när vigseln väl är avklarad, utan det lär väl tisslas och tasslas och surras om i månader. Men jag tycker faktiskt synd om det vackra brudparet som nog glömmer bort varandra i allt ståhej. Kanske de egentligen innerst inne önskar sig en sån där fin liten vigsel på stranden till vågklunk och solblänk med endast fina familjen och ett gäng fiskmåsar som publik.

Så var påskledigheten över. Jag och Theo har ju varit långlediga och det kommer kännas tomt här hemma när jag lämnar honom på förskolan imorgon. Fast å andra sidan har jag skjutit på så mycket så det är verkligen dags. Igår var jag på tjejfest medan resten av familjen åkte för bananpizza och tevemys hos familjen Skoglind. Och Theo brast ut i gråt i hallen och sa att han saknade mig. Ett stort bevis på att vi varit tillsammans en hel del sista tiden. Kanske för mycket?

Det var mycket trevlig med tjejfest, surr och god mat hos min vän Caroline. Man är ju inte direkt bortskämd med festligheter nu för tiden. Men man går väl ut max tre gånger per år, så man är ju inte i riktigt med i matchen. Inte alls. Inte för att jag någonsin varit någon partyprissa. Men igår var jag det. Jag tappade ut en puderdosa över hela mig och min väns fina badrum, la krokben på mig själv (hoppas ingen såg mig) och dansade robotstilen. Jag skulle gärna trycka på ångraknappen, om jag säger så.

Jag har alltså lite lätt söndagsångest idag. Egentligen mest för att jag ska dra en till visdomstand imorgon. Jag ber till Gud, om han fanns, att den liksom bara.. trillar ut. Amen.

Nu tar familjen Sällström påskledigt ett par dagar. Theo vaknade i fräknar och påskmustasch från igår och jag drog direkt dagens första luring som han svalde med hull och hår. Men han blev alldeles bestört när jag sa ”dumma sill” och blänger fortfarande surt på mig. Så får man ju inte säga. Glad påsk på er alla!

Illis: Isa (från årets familjekalender)