Får man klaga av sig lite? Det är nämligen upp och nervända världen här nu. Varenda pryl här hemma är täckt av ett finkornigt betongdamm och huset har vibrerat hela helgen. Theo stängde in sig i badrummet nere för att försöka undkomma mullret från de två bilmaskinerna i lördags. Och vi har en sån där buddahfigur i fönstret som var milimeter från att vibrera iväg och träffa honom i huvudet. Denna buddah har alltid varit lite läskig i Theos ögon, och det gör ju inte saken bättre att den nu försökte attackera honom också.
David har tagit föräldraledigt i veckan för att bygga, fixa och riva ackompanjerad av världens bästa pappa som ägnat alla sina lediga timmar här. Och eftersom David tagit föräldraledigt för badrumsprojektet måste jag också också vara nästan-ledig för att vara med Theo. Men så mitt i allt drar jag på mig en skitjobbig förkylning. Så jag orkar inte ett knyst och får ur mig noll kreativa tankar. Det blir teve, tevespel, iphonespel för Theo och jag känner mig som en bottenmamma. Jag vet jag borde inte klaga, det är ju inte jag som sliter mig grå där inne. Men visst får man det ibland? Här en bild från hörnet av badrummet där vi ska bygga in ett badkar med trapp.
Snälla vän C var förbi idag med lunch och en ceriserosa sopkorg från Bolagret som ska ta plats i nya badrummet, special delivery ändå från storstaden. En vitamininjektion mitt i allt kaos. Tack snälla du för det!
Publicerad: 2010/02/02
Ibland känns livet lite pissigt! Renoveringskaos är jobbigt….. Jag vet hur du känner gumman puss