www.isa.nu/blog

isa, formgivare
Gå till webbshoppen

Arkiv för kategorin ‘Blahablaha’

Jag lever

Jodå, men min nyvunna blogglust är just nu rätt halvdöd. Kanske fick jag lite för mycket att göra bara med vårandet av två hus, en utlandsresa, ett par virus och en man som bara bygger jämt. Just nu sitter jag med macen i knät framför en fotbollsmatch och panikritar mönster med vetskapen om att två ungar snart har sommarlov.

Men tyck inte synd om mig, jag jobbar inte jämt. I helgen upplevde vid detta fantastiska med våra stuggrannar. En tidig båttur till Sandskär med kaviarmackor, zoega och körsbär. Den morgonen sparar jag till minnesbanken och tar fram en av årets kallaste dagar.

sandskarjun2016

Kvinna

Igår var internationella kvinnodagen. Vi har inte pratat så mycket med våra barn om orättvisor i just kvinnans historia. Kanske för att vi lever så jämlikt idag, även om det är långt ifrån jämlikt om man ser lite längre. Jag ska bli bättre på det. Jag känner att det är vårt ansvar som föräldrar att prata med barnen om världens orättvisor och allas lika värde. Vi har pratat mycket om rasism, den hemska mannen i mustasch och inskränkta fördomar. Att man får älska den man vill, se ut som man gör, våga vara den man är och stå för vad man tycker. 

Som formgivare vill jag också ta in en bra värdegrund i det jag gör. Därför har jag alltid varit mån om att gå emot könsnormerna som att tex erbjuda tjejer som rider på drakar eller är superhjältar och att mångfald finns representerat i butiken. Igår dagen till ära presenterade jag en poster med kvinnokraft, som heter just Kvinna!

kvinna_Bild_lst

Unicef

Hos Unicef kan man köpa ett gåvobevis i julklapp. Man kan välja mellan allt från vätskeersättning till vinterkläder för barn på flykt. Sedan får man välja bland flera olika gåvobevis att ge till någon i julklapp. Det nedan har jag ritat. Visst är det kanske världens bästa julklapp? En julklapp som räddar och förändrar barns liv. Titta in i Unicefs gåvoshop.

uniceffff

Hoppsan

Hoppsan hejsan. Livet kom emellan. En utlandsresa. En jättealtan. En skolavslutning. Vänd-tia till småtimmarna. Morgonpromenader i sommarsol. Och en väldans mycket jobb. Kul ändå att ni tittar in här. Jag lovar att bättra mig, så småningom. Här några glimtar ur vårt liv. På instagram är jag desto flitigare!

samos1

stuganjun141

stuganjun144

stuganjun143 stuganjun142

Kontraster

Även om jag föredrar sommaren tycker jag det är fantastiskt man kan uppleva detta med bara lite drygt sex månaders mellanrum.

Skärmavbild 2014-03-12 kl. 14.47.40

Från stekdimman

Just nu sitter jag i ett kalasförberedande kök där vi bakat semlor, bullar och chokladbollar inför Theos stundande åttaårskalas imorgon. Sönerna blåser ballonger. Maken steker wokgrönsaker och gör vitlöksmör. Jag jobbar i stekdimman med ett vinglas på sidan. Det är klassiskt, varje eftermiddag ser ut så hemma hos oss, Ja förutom vinglaset då.

Imorgon väntar Minecraftparty, som Theo kallar det. Jag som inbillat mig att jag minsann var en ”sån där mamma som hängde med”. Men känner mig helt lost. Och sonen har önskat sig en Creeperstårta imorgon. What?

Ville bara lämna ett litet livstecken från ett hektiskt februari. Förkylt, kopiösa mängder jobb, en sprillarns webbutik som byggs i kulisserna och världens bästa kille som snart fyller åtta år. Ja det är knappt så jag tror det själv. Trevlig helg på er!

aimforthesky14Aim for the sky, even if you miss you’ll land among the stars. Fin text som jag vill sända vidare till min fina snart-åttaåring som redan har drömmar om att bli journalist, författare eller ”tatueringare”.

Att rita med tårna

En liten skrivarlust smög sig på. Det har minst sagt varit en hektisk period. Firman på högtryck och maskiner som går sönder. Fix med fritidshuset som börjar närma sig final. Och så ett elakt virus som angrep familjen och gick runt, runt.

Jag hade haft rekordhög feber två helger i rad och en envis värk i händerna under flera veckor och var övertygad om jag var ganska döende. Jag googlade och det gjorde inte saken bättre. Plötsligt hittade jag en massa andra symptom också på allt möjligt. Min son med samma gener och överoroliga drag som mig gav mig ett tårögt farväl en morgon när jag skulle till doktorn. ”Hoppas det inte är nått allvarligt” sa han och tittade på mig med den där blicken bara han har.

Men doktorn hittade inget fel på mig. Så klart. Det var ingen hemsk dödlig sjukdom. Och hade jag varit svårt reumatiskt så hade jag kanske inte kunnat stå med raka ben och sätta handflatorna i golvet. Jag som var beredd på att skola om mig och börja rita med tårna. Nej mina händer var nog ganska utarbetade, det var allt.

Nu sitter jag här och pustar ut, mitt mellan två leveranser från tryckeriet. Händerna värker än, men jag ska ge dom ett lång ledighet snart.

theo5070En av mina favoritbilder på Theo. Har ramats in och ska sättas upp i fritidshuset.

www.isa.nu/blog is proudly powered by WordPress
Entries (RSS) and Comments (RSS).