En liten skrivarlust smög sig på. Det har minst sagt varit en hektisk period. Firman på högtryck och maskiner som går sönder. Fix med fritidshuset som börjar närma sig final. Och så ett elakt virus som angrep familjen och gick runt, runt.
Jag hade haft rekordhög feber två helger i rad och en envis värk i händerna under flera veckor och var övertygad om jag var ganska döende. Jag googlade och det gjorde inte saken bättre. Plötsligt hittade jag en massa andra symptom också på allt möjligt. Min son med samma gener och överoroliga drag som mig gav mig ett tårögt farväl en morgon när jag skulle till doktorn. ”Hoppas det inte är nått allvarligt” sa han och tittade på mig med den där blicken bara han har.
Men doktorn hittade inget fel på mig. Så klart. Det var ingen hemsk dödlig sjukdom. Och hade jag varit svårt reumatiskt så hade jag kanske inte kunnat stå med raka ben och sätta handflatorna i golvet. Jag som var beredd på att skola om mig och börja rita med tårna. Nej mina händer var nog ganska utarbetade, det var allt.
Nu sitter jag här och pustar ut, mitt mellan två leveranser från tryckeriet. Händerna värker än, men jag ska ge dom ett lång ledighet snart.
En av mina favoritbilder på Theo. Har ramats in och ska sättas upp i fritidshuset.
