Vår påsk började på ett högst olustigt sätt. Vi målade inte bara ägg, utan vi plockade även ägg ur varandras hår. Och stora svarta kryp också. Med vingar. Jag hyperventilerade efter upptäckten. Beordrade barnen att klä av sig och sätta sig en meter från varandra framför teven. Stod knappt ut med mig själv. Ja, jag har mer och mer förstått att jag är en väldigt neurotisk person och att jag inte hanterar stress särskilt bra. Maken, som var den enda som var lusbefriad, for på apoteket och köpte det värsta medlet som fanns. 1000 spänn kostade kalaset. Barnen var coola och var nog mest chockade av mammans totala urballning. Jag skrek och domderade. Förklarade att vår Bossehund var off limit i ett dygn då en lus kunde lifta på honom. Jag sprang runt i huset och tvättade varenda grej som kunde blivit utsatt för våra huvuden och fyllde frysen med mössor, hårborstar och gosedjur. Eddie kom med sina skor och undrade om vi inte skulle frysa dem också.
Tre timmar senare var vi lusfria och kunde åka till stugan för att fira påsklov. Nu har vi kammat varandra frentetiskt hela påsken, så nu är vi garanterat lusbefirade fram till måndag igen när någon av ungarna drar hem dem på nytt.
Senaste bygget är nog vad maken längst mest efter. En bastu-to-be och minigarage.
