Jag undrar om ni alla upplever samma kaos som vi gör på morgnarna. Innan Theos skoltid behövde vi aldrig stressa. Jag hade sällan någon tid att passa, och inte Theo heller. Det var en underbar tid då vi kunde äta mysfrukost invirade i täcken framför teven och sen promenera lugnt till förskolan. Men den här tiden har inte gjort oss gott. Min fina äldsta son har aldrig riktigt lärt sig vad ordet skynda betyder. Nu ringer skolan in tjugo över åtta och det betyder kaos i vår familj. Alltid är det något som ställer till det för oss och det slutar ibland med att jag blir en sån där militärmamma som nästan skriker kommandon för att ungarna ska ta sig från att jonglera i soffan till frukostbordet, dansa disco på badrumsmattan eller sätta vantarna på händerna istället för fötterna.
När vi väl packat in oss i bilen har vi glömt något. Ofta är det frukten, men det kan även vara att stänga ytterdörren. Ja det har faktiskt hänt att den har lämnats vid öppen vid -30. Och när båda barnen väl är lämnade och jag tagit ett djupt andetag kommer den där välbekanta klumpen i magen.
Snart är det sportlov, tack och lov.
Aim for the sky, even if you miss you’ll land among the stars. Fin text som jag vill sända vidare till min fina snart-åttaåring som redan har drömmar om att bli journalist, författare eller ”tatueringare”.
