Gravid med Eddie « www.isa.nu/blog

Arkiv för kategorin ‘Gravid med Eddie’

Hejdå!

Dagen har tillbringats i packrummet, då jag sett till att skicka iväg så många kundbeställningar som möjligt innan avfärd. Maken har firats på sin 32-årsdag i skymundan av morgondagens stora happening. Världens bästa Elinavän har kikat förbi och packat ner godis i vår BB-väska. Jag har också hunnit vara på inskrivning och narkosbedömning på specmödra där en kvinna frågade om jag väntade tvillingar på väg upp i hissen. Huja. Det kan vara farligt att reta upp en höggravid kvinna på det sättet.

Narkosläkaren undrade om min man var av det ”blödigare” slaget. Hon rådde mig att be honom lägga sig på golvet om han får minsta svimningskänslor under snittet. För ingen har tid att ta hand om honom om han skulle falla framlänges.

Ikväll ska vi äta middag på restaurang. Sedan vinkar vi hejdå till lilleman som ska flytta till mormor och morfar ett par dagar. Det känns vemodigt att inte ha honom med under en sån här stor händelse i våra liv och jag ska göra allt jag kan för att hålla tillbaka tårarna.

Tidigt imorgon bitti befinner vi oss på Sunderby sjukhus. Nu siktar vi på revansch! Nästa gång ni hör från mig är jag alltså tvåbarnsmamma. Jag kan lova att det skakar i hela mig just nu. Tack för alla era lyckönskningar, det värmer! Kram från oss!

Nära

Nu börjar det rejäla pirret infinna sig. Bara imorgon kvar. Sen anländer han torsdag. Alla väskor är packade. Pilsnerkorvburkar och tetrapack med jordgubbskräm i mängder står i skafferiet. Spjälsängen är bäddad. Babysittern står och väntar. Babygymmet monterat. All tvätt är tvättad och huset är städat. Men hur ”färdiga” vi än är så är det ändå ofattbart att vi snart är fyra i familjen. Snart.

En dag i solen

Det här härliga vädret njöt vi av igår från Jävrestugans altan tillsammans med mina föräldrar och morföräldrar. Maken fyller ju trettiotvå på onsdag, dagen innan efterlängtade lillebrors ankomst, så kalas och firande har blivit inställt i år. Nu blev han firad och överraskad med god lunch, middag, födelsedagstårta och presenter under jävres söndagsol istället. Jag måste säga att vi har världens bästa och omtänksammaste familj! En egenskap Theo måste ha ärvt – han insisterar på att hålla mig i handen så jag inte ska ramla då vi transporterar oss mellan ytterdörr och bildörr. Det är ju farligt för bäbisen.

En grodprins

Jag har en hel del rekvisita nu till att ta inspirationsbilder till mina motiv för nyfödingar. Igår blev motivet Grodprins fotad över lillfisens blivande säng. Och i veckan visade jag ju nya Du ovanför samma säng. Ser fram emot att snart ta ännu fler – med levande rekvisita ;) Idag skiner solen och vi ska bege oss ut till härliga jävre för fiske, mat och mys. Jag ska nog passa på att sova en stund i solstolen.

Hemma hos i ny tappning

Just nu finns det inte mycket annat att göra än att jobba. Framfogarna smärtar jättemycket, nästan varenda rörelse från lillebror känns som ett knivhugg. Och att möta vårsolen på den isbelagda altanen var inget som gjorde det hela bättre. Jag känner mig som en stoppad korv, men vägrar inta soffläge. Så nu sitter jag här och jobbar medan en pappa och son som har innebandymatch i vardagsrummet.

Tid – gå lite fortare.

Motivet Hemma hos här i ny tappning

How wonderful life is..

Detta nya familjemotiv Du kan jag verkligen relatera till. Texten är avslutningsfrasen från Elton Johns (eller Ellie Gouldings) Your song. Gäller ju att krama ut något kreativt ut det här hormonella känslotillstånd man befinner sig i. Och jag kan säga att det var lite jobbigt att rita den. Man är ju inte så hårdhudad nu för tiden. Och värre lär det ju bli.

How wonderful life is now you’re in the world. Sju dagar kvar, har Theo förklarat för alla som vi träffat under vår lunchtripp in till stan. Sju dagar. Och imorgon är det bara sex. Och så är det Indiana Jones klockan åtta.

Och ännu mer kröjm

Två veckor kvar idag och jag fortsätter med lite kröjm. Visst får man det så här nära slutet? Jag har visserligen aldrig känt mig särskilt snygg i min gravida form. Men just nu känner jag mig inte läcker. Rusar förbi husets speglar för att undvika att se min profil. Känner mig som Svullo och Helan och Barbamama på samma gång. Min man är Halvan bredvid mig. Så ska det inte vara. Alla gravidkläder som förr framhävde den lagomgravida magen fint är nu obekväma och sitter som korvskinn över mittenkroppen. Jag sneglar på kläderna jag hade innan och längtar efter att få bära dem igen. Lite väl optimistisk har jag packat ner något plagg i BB-väskan. Minnet är färskt från första tiden med Theo då man kände sig så fantastiskt smal fast man inte var det. Smal har jag ju aldrig varit.

Nej nu är det nära. Jag har börjat gruva mig lite för förlossningen och kejsarsnittet men känner mig hundra på att det är så jag vill att lillebror kommer till världen. Drömmer om den ögonblick dom sträcker över honom till oss. Det blir ju en ny grej, det där omedelbara överlyckliga ögonblicket som vi aldrig fick uppleva med Theo. Två veckor känns plötsligt svindlande nära.

>> Idag kom denna enormt sköna, magvänliga mysdress som jag fyndat på Ellos (om någon klickar hem den, ta den en storlek mindre än ni brukar för den är enorm). Lejd kanske. Men det passar mig bra. Den ska jag bosätta mig i under de närmaste två veckorna. Och säkert några veckor efter det också.