Dagen har tillbringats i packrummet, då jag sett till att skicka iväg så många kundbeställningar som möjligt innan avfärd. Maken har firats på sin 32-årsdag i skymundan av morgondagens stora happening. Världens bästa Elinavän har kikat förbi och packat ner godis i vår BB-väska. Jag har också hunnit vara på inskrivning och narkosbedömning på specmödra där en kvinna frågade om jag väntade tvillingar på väg upp i hissen. Huja. Det kan vara farligt att reta upp en höggravid kvinna på det sättet.
Narkosläkaren undrade om min man var av det ”blödigare” slaget. Hon rådde mig att be honom lägga sig på golvet om han får minsta svimningskänslor under snittet. För ingen har tid att ta hand om honom om han skulle falla framlänges.
Ikväll ska vi äta middag på restaurang. Sedan vinkar vi hejdå till lilleman som ska flytta till mormor och morfar ett par dagar. Det känns vemodigt att inte ha honom med under en sån här stor händelse i våra liv och jag ska göra allt jag kan för att hålla tillbaka tårarna.
Tidigt imorgon bitti befinner vi oss på Sunderby sjukhus. Nu siktar vi på revansch! Nästa gång ni hör från mig är jag alltså tvåbarnsmamma. Jag kan lova att det skakar i hela mig just nu. Tack för alla era lyckönskningar, det värmer! Kram från oss!