Gravid med Eddie « www.isa.nu/blog

Arkiv för kategorin ‘Gravid med Eddie’

En lång väntan

Jag har ju skrivit om den förr. Denna väntan. För en blivande femåringsstorebror är den outhärdlig. Evighetslång. Den tar inte slut. Men än är hoppet där. När jag en dag för inte så längesedan låg och skrek i soffan över ett hemskt senadrag i högerbenet gnuggade Theo sina händer förväntansfullt och sa;
– Vet du mamma. Nu är det nog dags!

Eller en annan gång då jag berättade att jag skulle till barnmorskan för att ”kolla upp hur bebisen mår, lyssna på hjärtat och lite sånt” la optimisten till;
– Och kanske lite klipp klipp?

Och flera gånger när jag går på toan för magont får jag sedan ofta frågan;
– Jaha? Kom det ut nån bebis?

Och nu imorse drog han en djup suck över frukostmackan. När jag frågade honom vad det var tittade han på mig med den där uppgivna blicken och sa;
– Jag vill ha ett barn. Nu!

Foto: Isa

Sushistopp

Igår köpte vi med oss Sushi innan vi åkte hem från Luleå. Men jag tror det var sista gången nu på länge. Dels slår vår hemmalagade avocado-och philadelphiafyllda makirullar med egenfiskad jävrelax det mesta. Sen har jag haft en sån extrem halsbränna hela natten, mest troligt på grund av all wasabi (ni får ursäkta mitt kröjm). Inte ens Link räddade mig. Nu slog det mig att jag kanske inte kan äta sushi när jag sen ammar heller, att wasabin ställer till det? Någon som provat?

Bild: Isa

BB-väskan

Innan Theo kom till världen packade vi väskorna i god tid. Men den gången blev vi ju kvar på sjukhuset så länge så packningen räckte inte långt. Jag hade dessutom glömt en amningsbehå, och fick inhandla apotekets variant. Den rekommenderar jag ingen. Jag minns hur David åkte hem med instruktioner att packa ”allt svart han kunde hitta” och ”bara behagliga trosor”. Det var ingen lek, kan jag säga. Den här gången ska vi bli kvar max 3-4 dagar, det har vi bestämt. Men vi har ändå packat några plagg extra. Om sanningen ska fram så har planeringsfreaket gått igenom vår packning hundrafyrtiotvå varv. Minst.

Idag åker vi för åttaårskalas i grannstaden. Här hemma har vi väskorna packade och klara, så när som på mobilladdare och tandborstar. Man vet ju aldrig nu när bara två och en halv vecka återstår. Här syns lillebrors snyggväska, redo för take off.

v 38

Idag går jag in i vecka 38. Hade världens kramp i ena benet igår kväll som aldrig ville ta slut. Jag skrek så högt att maken faktiskt vaknade till från fotbollsmatchen. Min näsa har börjar svälla. Det är nästan så jag påminner lite om Shrek. Jag har haft så ont i framfogarna ett par dagar att jag frågat mig själv om jag orkar det här ens en dag till. Ligger och kramar en amningskudde hela nätterna och har hemskt mycket jobbiga förvärkar och går oändligt många turer till toan. Och nu på morgonen har jag plockat det där långa konstiga svarta hårstrået under hakan igen som växer ut över en natt. Ja man är ju himla snygg!

När jag stod i duschen igår kom jag att tänka på ett tecknat program om Långben som jag såg som liten. Långben hade blivit riktigt fet och kunde inte längre se sina tår, hur han än försökte. Det där är något som etsat sig fast i mitt minne. Kan jag inte se mina tår längre – då har det sannerligen gått för långt. Nu finns det ju en anledning till varför min mage är så stor, men jag kände mig som Långben när jag stod där i duschen och sneglade mot mina tår.

Sen slängde jag mig i soffan, och råkade se Liberos nya reklamfilm. På nyfödda, bara timmengamla små varelser. Genast kom jag på att allt det här jobbiga är helt klart värt det. Jag är så tacksam över att jag får vara med om det här igen.

Snart. Är. Vi. Där.

Spjälsängen

Denna fina spjälsäng från Bloom baby är en tidig present från mormor och morfar och står nu parkerad i sovrummet. Och är den inte fin? Den har hjul så den är lätt att rulla runt i sovrummet. Och självklart är den redan bäddad och installerad inför lillebrors ankomst. De svarta kablarna i bildens ovankant hör till vår takhängda teve som hänger precis ovanför. Jag är ju av det hispigare slaget, så spjälsängen lär nog byta plats innan lillebror gör entré. Och jag hoppas det dröjer ett tag till, här om kvällen trodde jag nästan det var dags. Det är ingen lek att vara gravid just nu kan jag säga.

Skötbordet

Drygt tre veckor kvar och vi är redan startklara. Som jag sagt förut så är vi sånna som gillar att ligga steget före. Som inte tar saker som det kommer. Förbereda, planera och göra listor är min melodi. Det är lite sjukt egentligen, och jag önskar jag vore mer laidback och stresstålig.

Först ut är skötbordet. Själva Snigel-bordet köpte jag redan för ett halvår sedan. Ovanför det hänger finaste mobilen från Highway Design, skötunderlägg från Busfröt, förvaringskorgar i samma molnmönster från House of Hedda står i fönstret och ett par gamla hattaskar har fått agera förvaringskorgar.

Redo för avfärd

Igår var vi upp till BB för att förbereda kejsarsnittet. Den 10 mars, dagen efter pappans trettiotvåårsdag, kommer vår enormt efterlängtade lillebror till världen. Folk sneglade på mig där jag vankade fram i korridoren. Jag såg nog ganska halvfödande ut, och en barnmorska vinkade glatt in mig i hissen mot förlossningsavdelningen. Men det var ju inte dit vi skulle. Inte än. Vi besökte visserligen den avdelningen, tillsammans med den läkare som ska göra snittet. Sneglade mot det rum där allt började, den toa där mitt vatten gick och den korridor dom rusade iväg med mig på. Man fick lite svårt att andas. Ett litet tryck över bröstet på något vis. Och jag tror det var nyttigt för oss att vara där innan dagen D. Nu försöker vi se allt det positiva vi har framför oss istället för att älta det gamla. Och jag känner mig riktigt revanschsugen.

Sen fick vi kika på lillebror också. Hjärtat klappade fint och allt såg så bra ut. Ansiktet kunde vi knappt se eftersom han gömde det bakom sina händer. Nu är det i alla fall ingen tvekan om att det är en liten Eddie vi väntar. Ingen Ebba, som jag drömde om natten innan. Theo var ju ingen baddare, men den här killen blir nog snäppet mindre. 2400 gram beräknades han väga och när vi plockar ut honom har han nog kommit upp i tre kilo. Igår kväll packade vi väskorna klara när vi kom hem. Ja vill gillar ju att vara steget före. Så nu är vi väl hyfsat redo för avfärd, även om han helst får växa till sig där inne ett tag.

I helgen väntar Star Wars-kalas för den blivande femåringen. Vi har ett minikalas i år för bara Theo och hans sex bästbästisar. Jag har spikat alla kalaslekar i sömnen, eller inte-sömnen, man sover ju inte bäst nu för tiden. Morgonen har ägnats till att bygga ett rymdskepp. Jag har assisterat storebrodern med papper, tejp och klister och han har fixat och trixat. Och nu är jag helt färdig. Trevlig helg på er!