www.isa.nu/blog

isa, formgivare
Gå till webbshoppen

Arkiv för kategorin ‘Isa skissar’

Glad påsk!

Piece of cake?

Idag var första dagen som jag var utanför dörren sedan lördag kväll då influensan satte sitt fäste om familjen Sällström. Vi behövde mat. Efter att kylen och frysen blivit länsad på glass, bullar, mikropizza och hamburgare, så hade inköpslistan fylls med endast nyttiga saker. Väl innte på coop började det spruta ur mina ögon. Och det fanns ingen hejd – det gick inte att stoppa. Och jag som ju äntligen hoppat ur pyjamasbyxorna och plattat till frisyren. Åtminstone framtill. Jag hade gett david onda ögat, spelat martyr och satt mig argt i bilen. Sen hade jag cirkulerat på coop-parkeringen i en kvart. Näpp, det var bara ge sig an inköpslistan. Snorbrölande och med randiga kinder rusade jag genom coop och hann både plocka mig ett gäng kexchoklad och några mikropizzor. Det blev inga böngroddar. Jag beslutade mig för att vänta med det tills vi är helt återställda. När man är sjuk äter man inga böngroddar (även om man kanske borde). Jo, influensan biter visst på ögonen också, det läste jag när jag kom hem i theos sjukdomsbok.

Stånk

Då var det dags igen. Feberfrossa, snor-rinn ajaj i halsen. Theo har nog snart slagit rekord nu i antalet flunsor och magsjukor på kortast tid. Sedan i mitten av november har smittorna bara avlöst varandra. Och man tycker så himla synd om honom. Inatt när han släppte en feberkräka i sängen började han yra osammanhängande om bilar och jultomten. Så jag ställer in mig på ännu en hattig vecka. Mina kunder börjar nog snart tro att jag hittar på.

Till sist ett stort grattis till maken som fyller 29 år idag! Inte världens roligaste födelsedag, med tanke på all kräk- och snortorkning. Däremot fick han makten om fjärrkontrollen (händer inte ofta) och hela dagen har tillbringats i soffan denna sportsöndag (dubbel stånk!).

En ynklig rapport

från en febrig snart-tvååring, som just nu är extra förtjust i sin bäver. Nu sover han tungt i sin säng medan jag tänkte släcka lite bränder på kontoret. 

Nix pix

Ett tillägg till förra inlägget. Känns som det var evigheter sedan jag gjort snabbillisar till mina inlägg. Ska genast ta upp tråden igen.

Besatt i tomten

Vi börjar bli lite oroliga. Theo älskar tomten. Eller – man kan nog nästan kalla det en besatthet. Han är som en stalker. Har tomteradarn ständigt på, och kan se en liten plasttomte i ett köksfönster som vi passerar i 70km/timmen. Jag tror att orden ”tomte”, ”aket” och ”od uul” utgör 80% av alla ord han säger varje dag. Det är vad han ropar på morgonen när han vaknar. Och det han avslutar dagen med efter godnattboken. Tomten lär nog bli överfallen när han väl kommer. Hur sjutton ska det gå när julen är över och alla tomtar åker ner i kartongen i förrådet igen?


Bild: En illis på en tomte med huggtänder som jag hittade i det gamla skissblocket. Tror han agerade julkort för en 6-7 år sedan.

Bättre troll i skogen än tandtroll i munnen


Jag besökte folktandvården igår. Jag med min tandläkarskräck. Det har ilat en del i munnen, så tanken att ringa dit har varit ständigt återkommande. Och igår klev jag in, men darriga ben, för en tandinspektion. Sist jag var där för ca 3 år sedan, hade jag tio början till hål. T-I-O. Jag la mig ner med fladdriga armar och stirrade tomt på lysrören i taket. Som tröst hade jag lovat mig själv att göra en tandblekning ifall jag hade många hål. Tandblekning, tandblekning, tandblekning, tänkte jag. Och tandläkaren började rispa. Eländiga rispade ljud som fick hela kroppen att hurvas. Tandblekning. Tandblekning. Tandblekning.

- Hal lag låla hål, mumlade jag.
- Nja, jag vet inte ännu, svarade min tandläkare och närmade sig med salivdammsugaren.
- Lel lu låla nu lå?
- Hmmm…., hon hämtar salivdammsugaren igen.
- Malte lag löla nån lotlyllning? fortsatte jag.
- Nja.. (lång paus). Inte som det ser ut nu.
- Hul lel le ut lu lå?
- Du får vänta en stund. Jag måste se på plåtarna först.

Tandstensrensningen var avklarad. Nu återstod röntgenplåtarna. Tandblekning. Tandblekning. Tandblekning. Jag satt och skrattade nervöst och sprarkade med benet. Pladdrade på om allt och inget, som jag alltid gör när jag tycker något är jobbigt.

- Ett hål, har du.
- ETT?
- Tyvärr, du har ett hål, men det är väldigt litet.
- Ett hål? Verkligen bara ett? Som i 1? Ingen annat?
- Tyvärr har vi inga tider förrän i slutet av maj, fortsatte hon.
- Nej men det gör inget, jag har inte bråttom, svarade jag och studsade upp ur stolen.

Sedan rusade jag ut i fullkomligt lyckorus. Och de femhundranånting gjorde inte ett skvatt. Ett hål. Bara ett. Det kommer jag klara med bravur.

PS! Farbror tandläkare ritade jag för snart 10 år sedan, då förstår ni att tandläkarskräcken suttit i ett tag?

www.isa.nu/blog is proudly powered by WordPress
Entries (RSS) and Comments (RSS).