www.isa.nu/blog

Bloggen tog visst en rejäl paus och det är ren nostalgi för mig att läsa tidigare inlägg nu när jag snart ska fylla fyrtio och fått mina första grå hår. Sidan är inte riktigt up to date längre (typ som jag!) så vi får se om det blir en helt ny version inom framtiden! På återseende – och kram på er om nu nån tittar in här ibland!

Idag. En helt vanlig onsdag i mars, 2 plusgrader ute och jag har precis kalashandlat till Eddies släktkalas som innefattar cirka 5 ton glass. Han har beställt en vulkantårta. Tydligen ska den ge illusionen av att den sprutar lava. Det finns såklart en övervägande risk att lördagsmorgonen kommer slutar med att jag spiller ut något eller skär av mig någon kroppsdel. Som vanligt när jag befinner mig i köket. Och jag ångrar innerligt att jag inte styrde om detta till en enkel marängswish. Hur tänkte jag nu? Sådana är jag ju helt suverän på att göra. Risken är övervägande att familjens chef kommer dra ett av sina primalskrik på lördag när vulkantårtan inte alls blev som han har tänkt. Fast nu oroar jag mig i onödan. Den blir säkert helt jäkla perfekt.

Ja och så blev jag plötsligt bloggsugen. Bara så där.

Vårt yngsta charmtroll. Fem år redan.

Även om bloggen är extremt lågprioriterad nu så måste jag ju bara sammanfatta året enligt tradition, mest för min egen skull.

Årets projekt: Fritidshuset är nog årets projekt under många år till. Vi har byggt trädkoja och ett enormt altandäck i sommar och en liten brygga. Och dessutom gjutit grunden för en sovstuga. Under 2015 hoppas vi få både gräsmatta, bastustuga och gäststuga. Vi är inte kända för att skynda långsamt.

Nytagen bild på stugan i vinderskrud.

Årets låt: Det måste vara ”Black pearl”. Jag gillar den inte. Inte maken heller. Eller storebror. Men Eddie äl-äl-älskar den. Han har visat sig vara en technokille. Han själv gjort värsta movsen till denna låt och kör samma program varje gång den är på. Jag gillade Theos Michael jackson-period betydligt mer.

Årets resa: Vi var till Samos i maj och det var skönt och behövligt, även fast jag fick en sjulhelsikes massa myggbett och en allergisk reaktion på det. Folk tittade på mig som om jag hade böldpest. Nu sparar vi till en ny resa, men när vi frågar Eddie vilket land han vill åka till så svarar han ”Leos lekland”. Det känns ju som ett betydligt billigare alternativ.

Årets köp: Bosse. Ja vi köpte ju en hund här i november. Har jag glömt berätta det? Som vanligt är ju familjen Sällström inte så eftertanksamma. Man kan se det som att vi är företagsamma, om man vill. Theo har tjatat i flera år. Han lyckades övertala mig en lördag. Söndagen hade jag övertalat David. Onsdag hämtade vi Bosse. Världens mysigaste och snällaste lilla lurv som redan blivit en självklart medlem i vår familj. Även om han pissat och bajsat mest överallt. Och ätit upp en hel del lego.

En isbjörn på mosaikis.

Årets tråkigaste köp: Vi köpte en skoter. Men så visade det sig att vi hade världshistoriens tråkigaste vinter så det blev en enda tur med den.

Årets Isa: Kriget mot fåglarna i viken. De tyckte det var himla trevligt att skita på vår brygga. Det var utsett till vikens utedass. Två aggressiva kanadagäss gjorde utfall åt mig så fort jag flaxade med armarna för att skrämma iväg dem. Midsommardagen, klädd i blommig sommarklänning, gick jag ner i argo med en hink, såpa och diskborste för att ta tag i problemet. Jag öste vatten över bryggan och skrubbade skit samtidigt som jag svor de värsta underbältesord ni kan tänka er. Men så när jag skulle gå upp med en hink innehållande vatten med stort skitinnehåll, så snubblar jag och får hela hinken – ja HELA hinken – över ansikte, hår och klänning. Jag fick fågelbajs i öronen. Så här, ett halvår senare kan jag skratta åt det. Det gjorde jag inte då.

En rengjord brygga.

Det var heller ingen lek när jag och barnen skulle vittja mjärdet här utanför viken. Maken var nyopererad så ansvaret låg på mig. Så jag föreslog att vi skulle hämta mjärdet – med trampbåten. När vi väl kom ut en bit visade det sig att det gick stora vågor och jag fick total panik. Theo trampade på ena sidan, jag på andra. Och vi bara snurrade runt, runt bland vågorna. Till slut skrek jag i panik. Och barnen skrek. Till slut tog vi oss till land och en granne fick rycka ut efter mjärdet. I en riktigt båt.

Årets slit: Det har varit en stor kamp att få en balans mellan jobb och fritid i år. Mycket jobb och ett behov av att vara med familjen. Jag har känt av den här negativa, uppslukande stressen i år och har man ett kreativt yrke går det liksom inte bara att jobba när inspirationen inte är där. Jag hoppas att jag under nästa år kommer bli duktigare på att säga nej och att lägga bort jobbet när jag är ledig.

Årets plagg: Mysbyxorna. Dom där noppiga, sköna och obeskrivligt lejda med hål i grenen. Vi skulle kunna kalla oss familjen mysbyxa. Fredag till söndag varje vecka bor vi i våra mysbyxor.

Årets lycka: Som vanligt, Theo och Eddie. De dödar varandra nästan ibland. Lämnar vi dem ensamma under en bossepromenad så möts vi alltid av skrik och vrål och den ena som skyller på den andra. Den ena retas och den andra slåss. Eller vise versa. Ibland är jag så arg att jag tyst får räkna till tio. Men 99% av tiden är ren magi. Jag är så lycklig att vara mamma till just de två.

Årets förändring: Ja det blir ju ett väldans tjat, men det är att vara stugägare. Att gå och längta hela veckorna till helgen, dubbelt så mycket som förut. Det visade sig vara det bästa vi gjort och vi har verkligen investerat i familjen och familjetid i år. När vi kommer ut hit får jag ett inre lugn. Det går liksom inte att beskriva. Denna sommar var mitt livs bästa. Jag tror jag badade minst tjugofem gånger i ”vår” vik. Det är tjugofyra gånger mer än sommaren innan. Och vi har plockat blåbär, skrämt iväg ormar, varit på sena fiskeäventyr, ätit kinawok i trädkojan och haft närkontakt med tomtens renar. Det är ren livskvalité.

Badglada barn under sommarens taklagsfest.

Årets serie: Top of the lake. Gifta vid första ögonkastet. The fall. Nä, jag kan inte välja. Är man en serienörd så är man.

Årets bok: Gone girl. Streckläste den och såg filmen två dagar senare.  Har läst ett tjugotal men minns liksom aldrig vad dom hette, eller vad dom handlade om. Jag är något dement när det gäller böcker, men njuter av att läsa dem.

Årets skiva: Rigmor Gustafsson, ”When you make me smile”. Iof kom den precis nyss, men jag älskar den.

Årets sorg och hurra: Ett stort rungande hurra för en av mina vänner. Det här året började inte bra och var förenat med mycket oro. Men vilken seger det blev till slut! Min vän C är helt klart en av de starkaste jag känner.

Kommande års förhoppning: I vanlig ordning  önskar jag att alla i min familj och i min närhet får vara friska, glada och lyckliga. Det är allt jag begär. Kram på er allihop!

Nu är nästa års Familjekalender i tryck och jag söker som vanligt efter nya återförsäljare av den. Kontakta mig om du skulle ha lust att sälja den!

Idag anlände nya kuddfodralet Mjau tillsammans med påfyllning av Sol, Regn och Berg!

Årets sammanfattning kommer här som vanligt, om än lite kortare och betydligt senare.

Årets projekt: Fritidshuset. Det tog upp våra tankar och drömmar redan sommaren 2012. Vi hittade äntligen en tomt på tidig vårkant och har ägnat hela sommaren åt att förbereda tomten och planera vår stuga. I augusti tog Stenbacken över rodret och strax innan jul hade vi nycklarna i vår hand. Det har varit mycket slit, sömnlösa nätter och grubblerier över siffror och banklån. Men nu är vi i hamn. Ja det här året investerade vi i familjen. Här ska vi skapa fina barndomsminnen.

Årets låt: Strövståg i hembygden med Mando Diao. Blundar jag känns det som jag fortfarande står  med tårna nedborrade i sanden där vid  havsviken nedanför vår stuga-to-be och med blicken fäst långt bort vid horisonten.

Årets resa: I maj åkte vi till Fig Tree Bay i Cypern hela familjen. Underbart på alla sätt och vis.

Årets köp: Alla loppisfynd till stugan. Snacka om att jag fyndat och hamstrat denna sommar. Hela förrådet och garaget har varit proppat med saker. Ja nästan varenda pinal vi har på stugan är från en loppis eller någon slags rea. Garaget har även varit en sprayverkstad då jag hamnade i något slags sprayhets och fick för mig att spraya nästan hela världen i grått och turkost.

Årets tråkigaste köp: En trekammarbrunn. Hur roligt är det ens? Men nödvändigt.

Årets Isa: Kan vara när jag skulle ringa Telia för att prata om mitt telefonabonnemang. Jag satt i bilen och var dagen till ära lite hes. Den automatiska robotrösten svarade artigt och förstod naturligtvis inte min norrländska, trots flera försök. När jag hörde min man fnissa från förarstolen brast det för mig. Ni vet, det här okontrollerbara skrattet som det inte finns någon hejd på. Och rösten på andra sidan slutade inte, utan försökte tolka mitt ”ABONNEMANG” från mitt skrikskrattprat. Till slut gav hon upp och kopplade mig vidare. Sen när en riktigt människa svarade, som i mitt öra hade världens roligaste röst så började jag skratta ännu mer. Jag sa något om ”förlåt, men den där datarösten alltså…”. Det var så hemskt. Hon måste ha trott att jag var väldigt väldigt onykter. Som tur var bröts samtalet av någon outgrundlig anledning. Sen har jag ju gjort helt normala saker också, som att ramla halvnaken ur provhytten till exempel. Men sånt händer ju mig för jämnan.

Årets slit: Fritidshuset förtjänar också denna kategori. Vi pratade först om att bygga själva men nu med facit i hand är jag glad att vi inte gjorde det. För även fast vi lejt bort det mesta av byggnationerna så har det varit helt otroligt mycket jobb, bara med förberdandet av tomten. Ja ni ser ju själva hur det såg ut efter en halv sommars jobb..

Årets plagg: Foppaskorna. Jag ratade dem länge men sen köpte jag ett par förskräckliga med blommor på och de satt som klistrade på mina fötter under sommaren. Jag vet, det är bedrövligt.

Årets lycka: Theo och Eddie, så klart. Så olika men så underbara på alla sätt och vis. Vad vi gjort för att förtjäna dessa två magiska människor förstår jag inte. Mycket som hänt under det här året har påmint mig om hur oerhört värdefull familjen och vänner är, och att man inte ska ta något eller någon för givet.

Årets förändring: Även om det var precis på slutet av året så är det att jag började äta lchf-kost. Första veckan var extremt jobbig, då mitt sockerberoende var extremt. Nu mår jag bättre än någonsin. Jag hoppas jag inte faller tillbaka i sockerberoendet igen.

Årets serie: Bron såklart. Men även Mistresses, Homeland och Scandal har jag sett flitigt.

Årets bok: Tyvärr har det inte blivit många böcker i år. Men jag har läst ett par av Katerina Janouchs böcker om barnmorskan Cecilia Lund. Fler ska det bli.

Årets skiva: Fink, Perfect Darkness.

Årets sorg: Att säga hejdå till min älskade morfar Åke. Han bodde bara ett par hus från oss och har alltid varit en stor förebild med sitt inre lugn och varma hjärta. Han har lämnat ett stort tomrum efter sig. Det går inte en dag utan att jag saknar honom.

Årets hurra: Att Isa Form is still going strong. Roliga uppdrag föll på mitt bord i fjol och jag lanserade ett par nya produkter. Jag hoppas detta år blir lika kreativt som fjolåret.

Kommande års förhoppning: Som vanligt önskar jag att alla i min familj och i min närhet får vara friska, glada och lyckliga. Det är allt jag begär. Kram på er mina bloggvänner!