www.isa.nu/blog

Just nu 10% på grafiska klappar i butiken när man anger rabattkod ”tomte”.

När Theo föddes för sju och ett halv år sedan så låg han på barnintensiven under ett par veckor. Theo var ingen prematurbebis utan hade dragit på sig en rejäl mekoniumförgiftning och lunginflammation efter att ha stannat för länge i min mage. Men vi träffade många föräldrar till små prematurbarn under den tiden, en del av dem hade bott där i flera månader.

Tre veckor där var för oss en evighet av oro, längtan och en tryckande känsla av otillräcklighet.  Jag tror aldrig den känslan överger en totalt när man nuddat vid rädslan över att förlora ett barn. Jag kan inte ens föreställa mig hur jobbigt det måste vara att vaka över en nya familjemedlem så länge som flera månader.

Hos mig har nog denna upplevelse gjort mig till en extra orolig mamma. Och lycklig. Någonstans tror jag också att man skapar ett om möjligt ännu starkare band till sina barn när man varit med om något sådant. Man ska aldrig ta dem för givna. Så många som kämpar för att få barn, och så många som för evigt bär en sorg efter att ha förlorat ett. Jag känner en sån otrolig tacksamhet över mina barn.

Min nya poster Vickevire har jag tagit fram i samarbete med Svenska Prematurförbundet. 65 kronor av varje poster går till förbundet som stöttar föräldrar och deras prematurbarn. Tänk så fantastiskt det är att sjukvården idag faktiskt kan rädda barn födda så tidigt som i vecka 22.