Lockighåret. Som kom från ingenstans. Skruvade sig i perfekta korkskruvar. Sen i höstas ett minne blott då Theo över en natt bestämde sig för att kapa lockarna.
Förutom formbutiken så frilansar jag som formgivare och illustratör. Kolla gärna mitt portfolio! Kanske har du ett roligt uppdrag till mig?
- Blahablaha (129)
- Blandat (35)
- Eddie (100)
- Familjen (193)
- Finfina saker (161)
- Fritidshuset (25)
- Goda recept (18)
- Gravid med Eddie (44)
- Gravid med Theo (124)
- Hemma hos oss (128)
- Inspiration (103)
- Isa Form (368)
- Isa Form produkter (389)
- Isa ocensurerat (92)
- Isa skissar (36)
- Jag lyssnar (59)
- Övrigt (89)
- Roliga uppdrag (53)
- Semestertider (95)
- Sno stilen (2)
- Theo (317)
- Throwback thursday (3)
- Vardag (339)
- Vi gifter oss (9)
Hej! Jag heter Isabelle Norman Sällström. Men kallas för Isa. Är en formgivare och illustratör från Piteå. Inredningsnörd. Sushikär. Rätt klantig, rätt ofta. Kan inte leva utan musik och min familj. Bor växelvis i vår funkisvilla i Piteå och vår stuga i jävre med David, Theo, Eddie och besten Bosse.
Arkiv för kategorin ‘Theo’
En åttaåring
Vi har i helgen firat denna fina åttaåring. Önskelistan var inte särskilt lång i år. På den stod bland annat skisspennor i olika styrkor , kläder (!), pengar och Wii-spel. Men som han längtat. Vi har haft nedräkning sen i november och han flög fullkomligen upp i taket på våningssängen av glädje då vi sjöng Må han leva tidigt lördag morgon.
Sen ritade han två dagar i streck med sina nya skisspennor.
Konsten att fota barnen
Vi har lagt ner julkortsverksamheten för något år sedan, men varje år försöker jag fota en gemensam bild på brödernas bus att ge till släkten i julklapp. Ingen lek är det ju, och efter 128 bilder så återstod en där de varken höll på så ihjäl varandra, någon fot var i vägen, eddie grävde i sin brors mun, skärpan var hyfsad och båda tittade in i kameran. En pärs varje år!
Bilder: Privat
En rättskaffens kille
Vår sjuåring, världens finaste förstås, ger oss många skratt. I vintras kom han hem en dag från skolan, med blicken i golvet, och berättade att han gjort något dumt. Ja, han vågade knappt berätta vad det var. Sen kom det. Han och några kompisar hade skrivit något som i hans öron lät som ett ”kul ord” på en lapp och klistrat upp på ytterdörren. Sen hade en av hans kompisar förklarat vad det betydde och chocken var total. När jag frågade honom vad ordet var så svarade han och blinkade med långögonfransarna ”det var nått som typ krulla”. Ja, ni kan ju gissa vad det stod?
Och nu i helgen när jag skulle vika in tvätt i sonens garderob så sneglade jag på hans skrivbord. Där låg ett gäng teckningar med actiongubbar och påhittade namn. På en av lapparna var det en actiongubbe med en toalett till huvud. Han hette ”Fitan”, fint skrivet med snirkliga bokstäver. Eftersom jag vet att Theo inte har någon aning om detta ords betydelse så vek jag mig i skratt när han glatt berättade om denna actiongubben Fittan. Teckningen blev snabbt i tjugo små bitar efter att jag berättat om ordets betydelse.
Det är väldigt mycket ”seriöst”, ”allvarligt” och ”men hallå” nu. Och idag när jag slog in en innerdörr rakt i mitt eget huvud och illalåtande ord bara råkade ramlade ur mig så var han där och pekfingrade över mina fula ord. Liten ska bli stor, många ord och mycket som ska upptäckas och motvilligt förklaras av en förälder som jag. Det får mig att minnas hur min pappa rappade en påhittad låt första gången jag skulle sova över hos en kille. Tack och lov är det många år kvar tills dess.
Äpplet faller inte långt..
Det var strax innan Theos sjuårsdag som han kläckte ur sig det. Han ville ha en egen blogg. ”En som du har mamma!” Jag sneglade på David och tuggade lite på fingrarna. Herregud! Min lilla bäbis. Ska han nu ha en egen blogg där han kan lägga ut vad som helst inför hela vida världen? ”Vi ska fundera på saken” svarade vi. Men dagen efter när jag lånade hans dator och såg hur han hade googlat ”hur man startar en blogg” och ”jag vill ha en blogg” och ”ficksa blogg” så insåg jag att det fanns liksom ingen återvändo. En blogg it is.
Och nu bloggar Theo för fullt. Här om veckan fångade han mig i min magsjukefrisyr och urtvättade kimono. ”Du får INTE sätta den där på bloggen!” skrek jag av djupt rotad rädsla. ”Men jag vill ju visa min mamma”. ”Men Theo, får jag åtminstone kamma mig först?”. ”Men mamma, du är ju jättefin. Jag tycker det är fint när det är lite sådär.. tjorvigt”.
Jo det är allt lite skrämmande när man märker hur barnen hips vips börjar bli stora och får egna starka viljor. Man kan liksom inte styra över allt längre. Men han är väldigt duktig på att just läsa och skriva så vi har valt att se det här som ett sätt för honom att utveckla det ännu mer. Och japp, jag har lösenordskyddat hans blogg. För all framtid.
Sju år
Idag fyller den här finingen sju år. Världens bästa Theo.
Kärlek
Pussa lite extra på era nära och kära idag. Även om man inte vill delta i alla hjärtans dags kommersiella jippo så kan man i alla fall det. Det ska jag. Och äta gelehjärtan i mängder. Den här dagen är extra speciell för mig på något sätt eftersom jag för exakt sju år sedan bar på en gravidmage som gått 15 dagar över tiden. Då hade jag ingen aning vad som egentligen väntade. Det kan låta klyschigt men sju år senare sitter jag här. Mamma till två underbara söner och med vetskapen om hur ofattbart stor kärleken är.
Illustration av duktiga Emeliy McDowell
