Det var strax innan Theos sjuårsdag som han kläckte ur sig det. Han ville ha en egen blogg. ”En som du har mamma!” Jag sneglade på David och tuggade lite på fingrarna. Herregud! Min lilla bäbis. Ska han nu ha en egen blogg där han kan lägga ut vad som helst inför hela vida världen? ”Vi ska fundera på saken” svarade vi. Men dagen efter när jag lånade hans dator och såg hur han hade googlat ”hur man startar en blogg” och ”jag vill ha en blogg” och ”ficksa blogg” så insåg jag att det fanns liksom ingen återvändo. En blogg it is.
Och nu bloggar Theo för fullt. Här om veckan fångade han mig i min magsjukefrisyr och urtvättade kimono. ”Du får INTE sätta den där på bloggen!” skrek jag av djupt rotad rädsla. ”Men jag vill ju visa min mamma”. ”Men Theo, får jag åtminstone kamma mig först?”. ”Men mamma, du är ju jättefin. Jag tycker det är fint när det är lite sådär.. tjorvigt”.
Jo det är allt lite skrämmande när man märker hur barnen hips vips börjar bli stora och får egna starka viljor. Man kan liksom inte styra över allt längre. Men han är väldigt duktig på att just läsa och skriva så vi har valt att se det här som ett sätt för honom att utveckla det ännu mer. Och japp, jag har lösenordskyddat hans blogg. För all framtid.
