Theo « www.isa.nu/blog

Arkiv för kategorin ‘Theo’

Your poison

När jag och Theo satt i bilen tidigare i veckan så spelades Alice Coopers ”your poison” på radion.

– Mamma vad handlar den här låten om?
– Ja han sjunger ”you’re poison”, det betyder väl ungefär ”du är gift”.
– Suck.
– Tycker du inte om den?
– Nä, usch, alla låtar handlar ju om kärlek jämt. Kärlek kärlek kärlek..
– Vad menar du?
– Ja om han sjunger att ”du är gift” så handlar den ju om att man är kär typ.
– Det betyder inte att man är gift så utan gift som i en giftig vätska
– Jaha? Åh wow! Cool låt!!!

Februari och kalasplanering

Nu börjar sonens favoritmånad. Kalas, nej förlåt, partyplaneringen är i full gång. Kalas får det ju visst inte heta längre. Storebror fyller sju år, och har önskat monsterparty med fångarna på fortet-lekar och disco. Han ska ha en svart tårta med en monstermask på tydligen. Jag får lite ont i magen av hans önskemål, men det riktigt glittrar i ögonen när han tar upp det och vi har inte hjärta att säga nej. I hans värld är det ju den viktigaste dagen på hela året, så en tårta med en monstermask (?) it is. Februaribladet i kalendern är redan fullmatat med både roliga men också gruvensamma saker och jag kommer dra en lättnadens suck när den här månaden är över.

februaro13

Ps! Lördag och söndag gäller 15% rabatt på min Familjekalender.

Theodrömmar om magmöskler

Theo 6 år såg gladiatorerna i fredags. Var efter han gick in på sitt rum och skrev denna lista som ska ge honom MAGMÖSKLER. Och när han fått magmöskler ska han TATURERA sig. Vanligtvis brukar hans idéer släppa ganska snabbt men den här verkar hårt förankrad, trots att jag har berättat för honom att sådana muskler får man bara om man tränar i flera år och så har många tagit farligt fuskpiller för att få dom. Idag har Theo gjort ett veckoschema med övningar han ska göra varje dag. Idag ska han träna benmöskler och imorgon armmöskler. OMG!!

gladiatorntheo

Bävern

Ni som har följt bloggen har hört talas om bävern. Denna bäver som Theo fick när han var två år och som varit hans ständiga följeslagare ungefär till när Eddie kom till världen. Och så kom dagen då Theo förklarar hur han vill ge den så oerhört älskade bävern till sin lillebror. Det var hans tur nu att få ta hand om honom. Denna bäver som kanske sett sina bästa dagar. Han har ingen stoppning i halsen och det är som om tänderna har gulnat ytterligare, dessutom har han tumlat runt i torktumlaren otaliga varv.

Men bröderna har inte samma kärlek för denna bäver. Theo har ju alltid varit fullkomlig orädd för allting. Ja förutom saker man kan göra illa sig på. Men Eddie är nog kanske hans raka motsats. Han är rädd för mycket. Törs inte se julkalendern och inbillar sig ofta att vi har en björn på besök här hemma ”ööörn dääär” viskar han och pekar mot badrummet eller hallen eller det rum där han inbillat sig att en stort och farlig björn står och lurar. Så fort vi viskar får han något skräcklaget i blicken och slänger sig i någon av våra famnar och gräver och gräver på det där sättet som bara han gör i våra munnar.

Eddie blev alltså inte lika förtjust i denna bäver. Inte alls. Han gör en rädd, ja nästan skräckslagen min när han lyfter upp bävern i nackskinnet. Skakar nästan. Livrädd för denna söndergosade leksaksbäver. sprattlar till och slänger bävern till mig och vill jag ska sätta den någonstans långt långt bort från honom.

Konstigt hur det kan bli.

Blodiga häxfingrar

Jag och Theo gjorde dessa läskiga häxfingrar här om kvällen. Det är vanliga fingers-kex som vi bäddat in i mandelmassa. Sen har vi tryckt dit en mandel och droppat över röd karamellfärg. Jo och så de typiska ränderna på fingrarna också, de gör dem extra verklighetstrogna. Hur enkelt som helst, ja faktiskt ”lätt som en plätt” hälsar sexåringen. Eddie som vanligtvis är ett kakmonster skrek dock när storebror skulle bjuda honom på en. Det var en syn att se Theo jaga Eddie runt runt i vardagsrummet viftandes med ett blodigt finger. Det kommer bli en tuff helg för vår fjompige yngsting.

En liten clown

Familjens sexåring har visat sig vara en riktigt komiker. Fast han vet det inte riktigt själv. Kanske det här är en ålder också då det helt enkelt kommer mycket roligt. Jag skulle kunna fylla en bok med allt kul han säger. Som i flygplanen till Mallorca när flygvärdinnorna kommer med flygplansmaten till exempel. Då räcker Theo upp handen och ropar ”Jag tar en Hawaii, tack!”. Eller när vi kliver in på hotellrummet när städerskorna städar och de har duschen på full sprutt. ”Men hallå!” utbrister han och sätter armarna i sidorna. ”Har ni tänkt det ska bli vattenskada eller?”. Eller när han i detalj ropar inne från den offentliga toan till pappan som står och väntar utanför tillsammans med ett gäng andra turister om hur många bajskorvar han bajsat och dess konsistens. Helt ogenerat. Ja det finns hundra historier till.

Två veckor senare

Igår kväll skulle Theo få vara vaken för att se Robinson, ett av hans favoritprogram. Men halvvägs genom avsnittet så sa han att han bara måste gå och lägga sig så det snabbt skulle bli fredag och skola igen. Så mycket trivs han i sin nya skola. Han har lärt känna en massa nya kompisar och kvittrar när vi kör in på skolgården. Sen när vi hämtar honom halv två får han en stor ynka i pannan och tycker det är så ORÄTTVIST att han inte får gå på fritte. Det är klart, det har bara gått två veckor ännu så skoltröttheten lär nog infinna sig någon gång.

Men vi drar en lättnadens suck. Så skönt.

Liten blir stor. Den här bilden är tagen för två sommar sen och är en av mina favoritbilder på Theo.