www.isa.nu/blog

isa, formgivare
Gå till webbshoppen

Arkiv för kategorin ‘Vardag’

Free fallin’

Den här lyssnar jag nästan alltid på de sista fem minuterna av träningspasset. Yes, ni hörde rätt. Tredje veckan av träningsfrenesi. I alla fall för att vara jag. Jag har tränat 3-4 ggr i veckan, och det är 3-4 ggr veckan mer än jag brukar, förutom promenaderna till dagis. Och eftersom min kondis är så dålig så finns det en chans jag verkligen faller fritt av utmattning. Här om dagen försökte jag göra en plan hur jag skulle ramla från motionsbanden med stil och inte bilda ett isa-format hål i väggen bakom mig. Men jag fick ingen bra idé och har beslutat mig för att istället hålla en hand nära nödstopp-knappen. 

Tisdag

Det känns som måndag idag. Theo och David var lediga igår och jag gjorde pappersarbete som jag annars brukar ägna söndagar åt (papper är det stora minuset med egenföretagandet). Sen var jag och övade på mina kamerakunskaper hos Caroline igår och hjälpte henne fota deras makalöst fina och mysiga hus som snart ska säljas (se bilder). Där åt jag också en kladdkaka, och jag undrar om det inte är på grund av den som vågen står på 1 kg idag. Scheisse! Men det var det värt. 

Idag kommer Kuriren hit. Jag ska nämligen gästillustrera i deras helgbilaga så dom vill ha ett ”medarbetareporträtt”. Och jag älskar ju att vara med på bilder. Host. Så nu måste jag ta och ställa mig i hallspegeln och öva på hur jag ska kunna dra in magen och lossa på mitt sammanbitna leende.
Sen måste jag ju bara gratulera duktiga Frida som vann det Stora Bloggpriset inom Livsstil igår kväll. Frida, du är bäst!

Hemma igen

Vi glömde kameran. Så en bild från Formes monter Young designers, där man bland annat kunde hitta Lisa Bengtsson, får göra en stand in.

Hemma igen. Och hemma är bäst. Stentråkig kommentar jag vet, men det är det man kommer på varje gång man åker bort. Kanske mest för att man har någon att längta hem till? Vi har i alla fall haft en underbar helg, bott flott*, ätit gott**, umgåtts med vänner, länsat shoppingkontot, fyllt på inspirationsbanken**** och som vanligt varit så där bortkomna på tunnelbanan som bara vi kan vara.

*Bo aldrig på Sign om ni reser nyförälskade eller bor med en arbetskompis. Dörren in till badrummet är genomskinligt frostad. Kan ju verka som en hit vid första anblicken, smälter bra in i det ljusa, skandinaviskt inredda hotellrummet. Men. Även om man inte ser något knivskarpt så anar man ändå konturerna av den som sitter och bajsar. Oromantiskt som tusan. Frukosten var däremot himmelsk. Har aldrig varit med om något liknande. Upplevde dessutom ett jag-mötte-lassie-ögonblick då jag nästan krockade med Let’s Dance aktuella Magnus Samuelsson och hans enorma rumpmuskler. 
Vi kommer absolut bo på Sign igen, speciellt när vi aldrig hann med relaxavdelningen och utomhuspoolen (!) på taket. 
**Vi åt en fyrarättersmeny på Sonjas Grek. Kunde knappt stå på benen efter de fyra glasen med vin som ingick i konceptet. Den oundvikliga skrattattacken kom med besked. Handlade visst om currybananer. Lördagen åt vi mongolisk buffé på ett ställe efter kungsgatan. Det var också fantastiskt gott. Blev dock bara en öl den kvällen.
 
***Formex var betydligt färggladare och mer humoristiskt än sist. Vi spenderade en bra stund vid en chokladfontän där man fick provsmaka espressos. Man gick mest runt och log, och så blev man barnsligt sugen på ”ha en affär och sälja saker”.
Igår kväll kom vi hem och där väntade en surmulen men efterlängtad Theo som ”också vill fara till kokolm”. Nästa gång tror jag han får hänga med. Fast jag är osäker på om fyraåringar är välkomna på Formex?

Frilla, facebook och formex

Jag och Theo har varit hos Frida frisör idag för att finslipa lockarna. Med hjälp av två klubbor och en tablettask gick det alldeles galant. Och frillan blev kalasfin, inte alls lika svintoaktig som tidigare. Och den gröna slingan i luggen blev perfekt, en riktig monsterlugg. Och Theo har ju dille på monster.
Själv har jag också besökt Frida tidigare i veckan. Hon introducerade mig för Facebook. Och det visade sig att jag nog var den sista på jorden som blev medlem där. Vilket suveränt sätt att hålla kontakt med vänner och golden oldies. Fast nu fick jag ju ytterligare en sak att ägna mig åt som jag egentligen inte har tid för…


Bild: Clarion Sign

Just nu håller jag på packa inför en weekend i stockholm. Burken vitpeppar får följa med – det går ju magsjuka på dagis och en favorit i repris är inget jag önskar. Vi ska bo på Clarion Sign, shoppa hejvilt, äta gott, få en inspirationsinjektion på Formex och träffa vänner. Jag flyr gärna Piteå just nu när termometern står på -20. Därför önskar jag er alla reda nu en trevlig helg! 

Och så till sist en liten hälsning till finaste Zigge som nu är i hundhimlen. Vi är många som saknar dig!

Missförstånd

[Jag] – Åå.. jag är så sugen på köpa en ny kamera..

[David] – Va? Vad sa du? 
Han vänder sig om från diskbänken och tittar förvånat på mig.
[Jag] – Vaddå träffa en ny karl? 

Det visade sig att han smyglyssnade via mobilradion på hockeysändningar i vänsterörat. Gav oss ett välbehövligt skratt på en annars så sorgsen dag.

En suddig måndag

Måndag morgon och första arbetsdagen på jag vet inte hur länge. Huset känns kusligt tyst och konstigt. Det enda som hörs är kylen som surrar. Och värmepumpen i källaren som går av och på. Kollar in den långa att-göra-listan som jag skjutit på länge nu och vet inte riktigt var jag ska börja. Det känns segt. Även om jag inte kan gilla mitt jobb mer än jag gör så känns det förbaskat segt. 

Maken går ju alltid upp tidigare än oss. Hans ilskna mobilväckarklocka ringer där vid sexsnåret. Och jag hör den inte. Tror aldrig att jag har hört den. Detta fenomen tycker jag är ganska märkligt. För min väckarklocka som ringer halv åtta hoppar jag bokstavligen upp till. Klarvaken på en millisekund! Samma var det när jag bodde hemma hos mina föräldrar. Vi hade ju en inredningsbutik på gården när jag växte upp och ett larm som ljöd likt ett brandlarm i hela huset varje gång någon klev in på uppfarten. Och denna signal lärde man sig att nonchalera. Snart hörde man den inte. När jag hade kompisar på besök så fick dom nästan hjärtstillestånd när larmet började ljuda. Är inte detta lite av ett mysterium? Hur som helst är jag väldigt glad att min väckarklocka ringer först halv åtta. Jag har under den tid jag jobbade i grannstaden alltid gått upp före maken och det har verkligen varit en pina. Att se hur han slumrade vidare djupt i den fjärdermjuka huvudkudden. Och inte reagerat någonting på min väckarklocka. Även om jag snoozat och låtit den ringa minst tre varv. Jag minns hur jag ibland smällde igen ytterdörren lite hårdare än vanligt för att jag varit så svartsjuk och morgonsur på hans ständiga sovmornar. Men nu är det andra bullar.
Pladder pladder. Nu nu är det dags att sätta in matlådan med spagetti och köttfärsås på 2.30 i mikrougnen. Ska prutta ut lite mer ketchup än jag brukar. Kanske kan det ge lite energi?

Fult upp med att vara ledig

Vi är nu inne på vår sista lediga vecka efter en lång rad tillsammansdagar. Jobbar det jag måste i soffhörnet eller vid packbordet på kvällarna och tillbringar dagarna med grabbarna. Jag brukar vara väldigt disciplinerad men känner att det kommer vara svårt släppa dessa långa sovmornar och återgå till vardagen igen nästa måndag. 

Fyller upp bloggen med detta nyttiga kanongoda vardagsrecept som börjar bli rätt frekvent återkommande här på källbogatan;

Den enormt enkla, men mycket goda korvpastasåsen

240g Korv 7% fet, 1 paprika, 1 purjolök, 1 dl majs, 3 tomater (eller en burk körsbärstomater), 3 msk riven parmesanost (fast blir ännu godare med mer), 6 msk milda mat, 1 tsk olivolja, vitlök och pasta
Skär korven i bitar. Strimla paprika, purjolök och tomater. Stek korven i oljan tillsammans med den pressande vitlöken. Sätt ner purjolök och paprika. Woka en stund. Sätt sedan ner tomater. Woka en stund till. Sätt till sist ner Milda mat och parmesanost. Låt koka ihop. Krydda med vitlökspeppar. Blanda ihop tillsammans med pastan. 

www.isa.nu/blog is proudly powered by WordPress
Entries (RSS) and Comments (RSS).